Hjälpen når inte fram

Jag önskar jag kunde säga att du ska skänka pengar till behövande i Haiti genom att sms:a hit eller betala dit. Men jag kan inte garantera att det hjälper. Stark rapport från Stefan Åsberg, SVT:

(Tipstack: It's all gonna be fine)

4 kommentarer

Man känner sig maktlös och man hörde desperationen i SVT-Stefans röst. Det enda man kan göra som privatperson i detta läge är att skänka pengar. Det är bättre än att göra ingenting. Förhoppningsvis når hjälpen fram snart, väldigt snart, även till de fattigare områdena.

Känns förtvivlat frustrerat.
Två dagar efter katastrofen, medan mängder av människor som överlevt dör och lider helt ofattbart, skickar Sverige ner 2 (två) personer, inte för att hjälpa utan för att göra en bedömning av hjälpbehovet när vem som helst kan se och förstå att hjälpbehovet är oändligt.
Och akut.
En myndighetsperson säger i en TV-sänd intervju att Sverige kommer att skicka logistisk hjälp till FN. ”Det är ju klart att det är ju inte lika sexigt som att skicka hjälparbetare” säger han.
Jag finner inga ord.
Hur skulle han vilja ha det, hur skulle vi i Sverige vilja ha det om det var hos oss det hände, om det var våra barn som sprang skadade, traumatiserade, ensamma och utsatta på gatan medan vi låg trasiga i något hålrum under rasade hus och dog ohyggligt, ångestfyllt långsamt.
Skulle vi ligga där och önska (och kanske till och med förvänta oss) att det kom både hjälparbetare och logistik, vatten och mat, sjukvård och skydd? INNAN det var för sent.

Relaterade inlägg