På tv kan ingen höra dig skrika

Stoppa valfriheten. Stoppa den. Eller nåt. När Linna Johansson skriver om sitt tv-tittande beskriver hon något sällsynt, nämligen valet att inte välja.

"Teve, sportteve, fredags- och lördagsteve har en mildrande, lugnande
effekt på mej. Teve, o teve! Jag tror att jag behöver titta mer på
teve. Ligga helt stilla och titta på sånt som inte kräver nåt, som bara
är snällt och medryckande och … snällt, snällt, snällt. Ja, det tror
jag."

Dagens mediekonsumtion är som bekant allt mer on demand, chunkifierat och tillgängligt. Men priset vi betalar är den energi det tar att välja, att göra inställningar, att ange preferenser. Det bästa med internet är att det gör oss till aktiva informationskonsumenter i en interaktiv miljö. Men hittills har jag inte riktigt hittat lägereldsunderhållningen online. Det händer fortfarande att jag sitter 4-5 timmar framför datorn för att sedan avsluta med femton minuters planlöst tv-tittande. För att varva ned. För att bli serverad. För att det inte kräver något av mig. Frågor på det?