Går det som fackförbund att kämpa för demokrati och informationsspridning när man samtidigt vet att en lyckad insats drabbar de egna medlemmarna i form av förlorade arbetstillfällen? Sofia Mirjamsdotter skriver ett öppet brev till Journalistförbundet där hon funderar på om det kanske är dags att dela på förbundet.
"Ett förbund som inser att det för demokratins skull kan vara viktigare
att sprida information än att någon får betalt. Och ett förbund som
inser att den mångfald och öppenhet och offentlighetsprincipen vi
slagits för och fortfarande slåss för varje dag inte är något som finns
till för att vi i vårt skrå ska kunna tillskansa oss fördelar eller ha
större möjligheter än någon annan att ta del av och styra informationen,
utan att den gäller alla."
När jag skriver min titel skriver jag bloggare, frilansjournalist och föreläsare. I den ordningen. Jag är inte med i Journalistförbundet, dels av ekonomiska skäl men även för att jag inte upplever att jag som frilans har speciellt mycket att hämta, annat än en prenumeration på medlemstidningen. Sen är jag, precis som Sofia, inte imponerad av de officiella uttalanden jag hört från förbundet i frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Borde jag tänka om? Är jag historielös i mitt sätt att tänka?
1 kommentar
Det är väl helt enkelt så att ibland måste man såga av den gren man själv sitter på för att leva som man lär och följa sitt hjärta…