När vi sände På Nätet igår pratade vi bland annat om fördelar och nackdelar med att vara privat på internet. Jag beskrev hur jag ofta upplever fördelar med att blanda personlig och privat information med mer professionellt innehåll. Och sedan jag anlände till Afghanistan har kommentarer och statusuppdateringar varit den livlina till mitt civila liv som jag så väl behövt.
Via en bekants facebook-status fick jag tips om ett inlägg som skrivits av en bekants bekant till min bekant. För det är ju så det funkar med länktips. De sprider sig. Blogginlägget beskriver händelseförloppet från att Åsa vaknar upp med en stroke som gör henne halvsidesförlamad och den närmsta tiden efteråt. Hon berättar hur snabbt och enkelt hon kunde kommunicera med omvärlden genom sina uppdateringar, hur hennes chef tog hand om det praktiska på jobbet eftersom han redan visste vad som hänt genom facebook. Hur hundratals kommentarer peppade henne under rehabiliteringen och hur hennes egna uppdateringar blev ett sätt att göra bokslut, att bygga upp sin egen identitet och bearbeta det som händer.
"Det allra viktigaste Facebook hjälpt mig med i bearbetningen har varit
att sätta ord på vad som hänt. En typisk statusuppdatering är kort och
rubrikartad. Att på det viset formulera min situation har både hjälpt
mig att förstå och bearbeta det som hänt samtidigt som det varit en del i
ett viktigt socialt identitetsskapande. Nej, jag är inte en medelålders
handikappad tant, jag är en kämpande ugglemamma som tänker besegra
detta."
Ur inlägget Med Facebook genom krisen.
Det är lätt att peka på allt fantastiskt som går att skapa som företag eller kommersiell aktör i sociala medier. Ren reklam kan spridas helt gratis om bara användarna tycker om innehållet och tipsar sina kontakter. Feedback och dialog med intressenter kring tjänster eller produkter blir möjlig. Verklig insyn kring hur kunder relaterar till ditt varumärke blir en realitet.
Men jag kommer aldrig att glömma varför jag är fascinerad av de sociala arenorna online och vad de gör med oss människor. Det är när jag läser berättelser som den från Åsa som jag påminns om varför vi är här, varför vi återkommer, varför det blir så starkt. Vi är beroende av varandra och vi kommer att använda alla medel som står till buds för att underhålla det beroendet. Det är mänskligt, det är naturligt och det är organiskt. Jag kan inte släppa tanken på att massmedia blir en historisk parantes i våra historieböcker om några hundra år. So be it.