Resan är snart slut. Den sista etappen börjar inatt. Efter arton dagar i det civila sönderfallet beger jag mig tillbaka. Det känns som att jag har glömt hur det var där nere. Det känns som att jag har glömt hur det var här hemma. Jag har fått som jag ville, men jag saknar allt. Jag har träffat de jag längtade efter, men jag har inte mött den jag är. Snart kanske. Bara lite till. Bara en stund.
Tack för att du tog dig tid.