Nu blev det sådär igen. Trots tillgång till internet och alla bloggflöden försvinner bloggkreativiteten i exakt samma ögonblick som jag sätter foten på Camp Marmals landningsbana i Afghanistan. Jag var hemma i nästan tre veckor och kände hur trådar, inlägg och uppslag dök upp nästan per automatik. Men här nere får jag kämpa för varje uppdatering. Ofta blir det inte mer än ett tankespår, eller en statusuppdatering på Twitter. Sällan blir det ett inlägg här på Bisonblog.
Jag har inte analyserat det full ut, men det här med fysisk miljö och kreativitet är något som inte direkt går att ducka för, hur gärna man än vill hävda att internet gör oss gränslösa och kanske framförallt arbetsplatsoberoende. För även om Eric Schonfeld säger att Europas Silicon Valley är ett sätt att tänka snarare än en plats och Steve Jurvetson säger att man inte måste åka till dalen för att lyckas med sin startup, så har fysisk miljö stor betydelse. Här är ju där man är.
Och nej, jag är inte ett startup-företag (men jag kanske borde vara det?) och nej, jag behöver inte kuvöser och innovationssystem för att få ur mig några blogginlägg då och då. Men jämförelsen funkar ändå tycker jag.
Här är där, där man är.
2 kommentarer
Kontrasterna du skriver om är större än för de flesta. Kontraster i min vardag finns hela tiden och den påverkar kreativitet och innovationshastighet. Förutom fysisk plats som sådan har tidens uppdelning och struktur en stor inverkan.
Läste en intressant bok om just hur plats/rum påverkar kreativiteten. Föredömligt kort och läsvärd:
http://libris.kb.se/bib/9600731