Allt är som vanligt men inte som vanligt. Hitta-sig-själv-projektet börjar lida mot sitt slut. Har jag lärt mig nya saker? Ja. Är jag mer erfaren? Ja. Är jag en bättre människa? Nja.
De här åren har jag lärt mig vad jag är bra på, men kanske framförallt vad jag är dålig på. Vad det är som jag inte ska ägna mig åt och i vilka situationer jag både trivs och får utdelning. Den kunskapen kan jag bara på få ett sätt, genom friktion. Det aset.
Vad som hänt med egot i övrigt vet jag inte riktigt. Men kanske har jag stigit mig själv åt huvudet på något sätt. Det brukar väl vara det som händer när man satsar för mycket på personlig utveckling och är lite för gammal för att komma undan med att man är ung och sökande?