“Fascinerande inlägg
från någon som förra året ansåg sig tillhöra en liten elitgrupp som stod
över massorna på SSWC. Falsk ödmjukhet är bland det äckligaste jag
vet.”
Så löd en kommentar
till mitt inlägg om vilka förväntningar jag hade på årets Sweden Social
Web Camp. Signaturen Sune Bängbula var förstås anonym, men jag kunde
ganska enkelt spåra vem upphovsmannen är (ja, det är en man). Det är en
person jag är bekant med och som även besökte årets camp. Antagligen
tyckte han att jag var lika elitistisk i år eftersom jag inte pratade
med honom någon gång under campen. Vi hälsade dock kort när vi sågs
första kvällen. Jag funderar på om det är just bristen på uppmärksamhet
som han personligen upplevde som uttryck för elitism, eller om det är
det faktiska urvalet av personer jag hann prata med.
För mig blev
kommentaren lite av ett startskott kring tankar om exklusivitet, elitism
och makt. Även om jag inte tycker att Sune Bängbula har rätt i sitt
påstående blev det ändå väldigt tydligt att en social situation kan
upplevas olika beroende på vem du frågar. Många skulle säga att
Sweden Social Web Camp är en orgie i feelgood, en plats där
inkluderandet dragits till sin spets. Andra har inte alls samma bild.
David Hall har till exempelbloggat klokt om tvivel inför ett
potentiellt utanförskap.
Lika barn leker inte
bäst längretidigare i år. Inlägget blev även mitt bidrag till
SSWC-boken och beskriver hur människor nu positionerar sig i takt med
att förståelsen för sociala medier ökar bland företag och
organisationer. Det som förut gick att beskriva som en homogen skara
människor med starkt engagemang och mycket kunskap (en elit om man så
vill) är nu flera grupperingar med olika inriktning. Det handlar om en
mognadsprocess med diversifiering som följd. Jag känner igen några
trådar i Davids text som är inne på samma tema.
Med ovanstående tankar
i minnet valde jag att sätta upp en session under campen med rubriken
Makt och kön i sociala medier, hur märks det, spelar det någon roll?
Finns det ett manligt sätt att twittra? Hur speglar onlinekommunikationen samhällets normer
kring kön (eller genus)? Finns det skillnader? Diskussionen var löst
hållen med flit och vi pratade om allt från genderbending i World of
Warcraft till makthierarkier på Twitter. Det var dock få som hade
erfarenhet av inte avslöja om man är man eller kvinna online. Genom
Facebook har vi blivit vana att ha samma identitet online som offline.
Det finns en jättebra
sammanfattning av sessionen på Word-of-mouth Newsletter. Gå gärna dit
och läs mer om vad vi pratade om.
Senare samma dag anordnade Sanna Stefansson,
Jennifer Bark och Mona Wallin sessionen Elitism i sociala medier.
Diskussionen var intressant. Vissa tycker att man kan verkligen kan tala
om en elit, medan andra, som till exempel Helen Alfvegren, tycker att
mycket av det som de entusiastiska sswc-deltagarna sysslar med online är
att bygga luftslott. Vad är värdet? Vilken är nyttan? Spelar det någon
roll för någon annan än för just de inblandade personerna?
Helens påpekande är
mycket relevant. Min reflektion landar i frågan om värde. Bara genom att
bestämma vad som är värde och framgång kan vi avgöra om det vi gör är
luftslott. Och kommersiell framgång kan ställas mot ideologisk
utveckling, men måste inte nödvändigtvis göra det.
Foto: Anton Johansson (Mirjoran på Flickr)
Kanske är det som
Morris Packer påpekade under diskussionen, att vi kan prata om en “snäll
elit”, eller att det inte spelar någon roll hur vi kategoriserar
människor och fenomen utan istället är det resultatet som spelar roll.
Som du märker ställer
jag fler frågor än ger svar i det här inlägget, vilket är ganska typiskt
för många av mina inlägg. Jag försöker hålla ögon och öron öppna och
fånga in olika perspektiv för att min analys ska kännas genuin, men i de
här frågorna är det för tidigt, om ens möjligt, att ge ett rakt och
tydligt svar. Återkommer.
<Relaterat:
Bisonblog: Jämställdhet på nätet – precis som i vanliga världen?
Bisonblog: Tröttsamt med manliga försvarstal
Bisonblog: Jämställdhet är knepigt
JMW, Brit Stakston: Elitism och sociala medieexperter
Raftsjö: Sharing is caring
Inslag i TV4 Nyhetsmorgon om Sweden Social Web Camp
4 kommentarer
Elitism eller inte, så länge det finns något relevant att konversera om spelar det ingen roll för mig om det är ”a nobody” eller högsta hönset. Kan vi arbeta mot gemensamma mål är det av liten ideologisk betydelse var i (luftslotts-)hierarkin vi både befinner oss.
Var ju tvungen att läsa ditt inlägg – som jag gillar. Känner att orken kring att snacka vidare i det här ämnet börjar sina, men precis som du skriver så upplever vi sociala situationer väldigt olika och det är väl helt i sin ordning. Själv funderar jag mest över min egen drivkraft och det här med att stärka mitt eget varumärke. Vad gör det med mig? Sedär, ett frågetecken till.
[…] Jag träffar smarta människor och får även möjligheten att hålla en egen session om Makt och kön i sociala medier. Under och efter SSWC startar även en liten […]
[…] morse läste jag Pers inlägg Rör inte min Twitterelit (vars titel får mig att tänka på Fredriks inlägg) och han vill med det uppmärksamma personer ”som lämnar avtryck på Twitter. Twittrare som […]