Nätet viktigare än någonsin i årets valrörelse

Diskussionen om sociala medier i valrörelsen har varit ett populärt ämne hos både mediebloggare och traditionell press. Ena dagen skriver de om hur partierna totalt misslyckats i sina ansatser att nå väljare på nätet, och andra dagen om hur nätet även ratas av politikerna själva. De går ut och knackar dörr ännu mer än tidigare. Det tycks som att alla inspirationsresor till USA för att studera Obama-effekten inför årets valrörelse varit för gäves.

Men det finns en plats på nätet där det personliga engagemanget i politiska frågor märks tydligare än någonsin. Facebook. Årets valrörelse är den första där många svenskar varit uppkoplade i ett digitalt samhälle på riktigt. Även under förra valet 2006 var förstås internetmognaden hög, och många diskuterade politik på communities, forum eller direkt med varandra i en chatt. Men det var inte förrän under sommaren 2007 som Facebook slog igenom på allvar, och inte förrän nu som över fyra miljoner svenskar är anslutna.

Alla människor diskuterar politik, men alla diskuterar inte partipolitik. En del skulle aldrig själva påstå att de är politiskt intresserade men kan ändå vara djupt engagerade i frågor som skulle klassas som typiska för politiska debatter. Familj och vänner har en stor påverkan på vår politiska uppfattning och det är mot dem vi vässar våra argument eller får intryck som leder till nya eller andra tankar. Facebook är nätets arena för det personliga politiska mötet.

Helt plötsligt fylls statusuppdateringar med upprop i politiska frågor, och under valrörelsen blir kopplingen till partier och block mer tydlig. Det kan vara upprop för alliansen, debattartiklar som stödjer de rödgröna eller länkar till facebookgrupper som antingen är för eller emot något av blocken, ett politiskt parti eller en specifik politiker. Gruppen Kan den här kebaben få fler fans än Sverigedemokraterna? har i skrivande stund 77 646 medlemmar.

Har vi slutat att vara lika hemliga om vår politiska läggning som vi var förr? Min analys är att nätet, och kanske framförallt Facebook gjort det enklare att ta politisk ställning, utan att samtidigt ta ställning emot våra vänner eller bekanta. Det är skillnad på att sitta runt ett middagsbord och propagera för feministiskt initiativ eller kristdemokraterna jämfört med att fylla sitt flöde med politiska åsikter.

En statusuppdatering är ett passivt sätt att kommunicera där antalet mottagare förvisso är begränsat till ens vänner på Facebook, men där ingen behöver vara utpekad eller ställd mot väggen på samma sätt som i en diskussion öga mot öga. Istället väljer dina läsare om de vill ge dig svar på tal, endast notera din position på den politiska skalan eller välja att ignorera dig helt. Fokus blir inte på konfrontation, snarare distribution av åsikter. I nästa steg kan någon reagera på det du säger, men ofta med bakgrund av den personen respekterar dig som vän eller bekant. Därför blir ofta diskussionen mer balanserad, även om ni representerar olika block eller ståndpunkter.

Just nu pågår tusentals politiska debatter bland det svenska folket, och många av dem sker på nätet. Sociala medier i valrörelsen är inte ett misslyckande. Det är en framgång av sällan skådat slag.