Deadline is not the end. Deadline is the time when you learn the consequences. Så stod det på väggen i en studentlägenhet någonstans. Och så tänker jag varje gång jag gör ett knäck, sitter och trilskar med orden, prokrastinerar in absurdum.
För jag skjuter upp och jag betar av. Jag är hypereffektiv men lat. Snabb men fördröjd. Och varje dag tänker jag att det är sista gången. Det är sista gången jag väntar in i det sista. Det är sista gången jag börjar så sent.
Och varje dag fungerar det ändå. Jobben lämnas in, oftast före deadline, kanske inte alltid. Och jag har överlevt ännu en omgång. Ännu en gång har det visat sig att det går att leva så här.
Tills motsatsen är bevisad.
