Det var enklare förr. Det gick att byta plats, byta värld, byta liv. Låta bygones vara bygones, gå vidare och starta om. Reboota hjärtats hårddisk och installera om operativsystemet – släppa in en ny människa.
Nu sätter vi citattecken kring våra relationer, fyller i formulär för att definiera vilka vi är. Samtidigt försvinner inte vår historia. Ja, om vi inte tar bort den förstås. Ett helt liv av vänskap kan avtaggas och raderas, glömmas bort och ersättas med nytt. Hur gjorde vi förr? Vad motsvarade raderaknappen mellan dig och mig 1979?
Nu hör jag om brudpar som under själva bröllopsfesten gemensamt uppdaterar Facebookstatusen till ”is married to” under stort jubel från gästerna. Den digitala manifestationen av oss själva är minst lika viktig som den fysiska representationen, om inte viktigare. Koppar i skåp. Kastruller i lådor. Allt på sin plats. Innanför ramarna. Den globala människoramen som följer minsta motståndets lag, courtesy of Silicon Valley.
Jag vill tycka att det inte är viktigt, men det är det. Om nu internet är en förlängning av samhället, verkligheten, relationerna och hela härligheten. Då blir varje uppdatering ett statement. Vem hade trott?
För övrigt anser jag att vår bästa tid är nu.
2 kommentarer
Jag tror att 1979 motsvarades raderandet av att man inte flyttades över till den nya adressboken utan blev kvar i den gamla som slängdes. Själv har jag tagit bort relationship status på fejan. Och även om jag gjorde det i samband med ett uppbrott känns det mer som att man har nytta av ”hemlighållandet” i början av en grej. Innan man är säker och innan man gjort ”pratet”. Hur länge ska det få stå ”singel” liksom.
För mig var det så sjukt otippat att ändra relationsstatus att jag ville göra det bara av den orsaken. 🙂