Det är dags att svara på de sista frågorna för den här gången i min lilla läsarfrågestund. Sist ut är Johanna Ö som ställer flera intressanta frågor.
Vad tycker du mest har definierat dig? (händelse, tidsperiod, personer osv) Alltså att bli den du är idag.
Hösten 2004 var extremt viktig. Det var då jag började blogga och det var då resan till att bli den jag varit hela tiden började. Att få jobba med saker jag faktiskt är intresserad av och att få träffa och umgås med människor som delar min passion var ett otroligt lyft. Den stora förändringen var vintern 2006/2007 då jag sa upp mig från mitt heltidsjobb på advokatbyrån för att frilansa, fick ett pappavikariat på Internetworld och på allvar inledde nån slags journalistkarriär.
Det finns såklart saker i barndomen som format mig otroligt mycket också. Bra saker som alla tusentals spelningar och repetitioner som trummis i orkestrar och band, eller den minst sagt utmanade uppgift det innebär att ta sig igenom svensk grundskola och gymnasium utan att förlora hoppet om mänskligheten.
För mig finns det två perioder i mitt liv. Dels tiden före Stockholmsflytten 2003, och tiden efter. En specifik person som hade enormt stor betydelse för att få mig att tro på mig själv och som i princip fick mig att hitta mitt språk var Anna. Hon fanns med under just den flyttperioden och jag är glad att vi båda, så här 7,5 år senare, verkar ha landat ganska bra i tillvaron, på var sitt håll.
Mitt svar blev flera svar, som vanligt. Men överlag så är det jag gjort de senaste åren en följd av viktiga händelser och beslut som jag tog för 5-10 år sedan. Min slutsats är att det är i 27-årsåldern man definierar sig som vuxen. Fråga Janis Joplin, Kurt Cobain, Jimi Hendrix och Jim Morrison. Alla dog de vid 27 års ålder.
Skulle du hellre ge ut en roman än släppa en skiva?
Ja. Mest för att det känns som en mycket större prestation att skriva en bok jämfört med att skriva ett antal låtar som blir en skiva. Plus att jag delvis medverkat på några inspelningar och liksom känner att jag gjort den grejen, även om det aldrig blev något stort av det.
Vilket är ditt favoritspel när det handlar om TV-spel? (nytt eller gammalt spelar ingen roll)
De flesta jag känner som spelar mycket gillar strategispel och lite mer avancerade grejer. Jag gillar enkla och fartfyllda spel. Till exempel Call of Duty-serien (det var ganska märkligt att spela Call of Duty Modern Warfare när man låg i barracken nere på campen i Afghanistan). Gillar även bil- och flygspel om de inte är för avancerade. Jag vill inte behöva välja tusen olika inställningar och konfigurationer. Jag vill ha snabb spelglädje och slippa tänka. Älskar Guitar Hero av den orsaken. Känns som terapi att dra igenom några låtar. Som jag skrivit om tidigare var Giana Sisters ett av mina favoritspel när jag var liten. Jag spelar aldrig tv-spel i den bemärkelsen att jag aldrig ägt en tv-spelskonsol. Jag kör bara datorbaserade spel, och numera har jag bara Mac, så spelutbudet är begränsat.
Om du inte bodde på Kajen, var i Stockholm skulle du bo då?
Jag har en dröm om att bo på Mariaberget eller vid Mosebacke Torg. Båda drömmarna är nog mer romantiska än realistiska. Skulle jag bo längre från stan skulle jag nog ta i rejält och komma en bra bit utanför förorterna i nåt hus på ”landet”, kanske 30 minuter med bil utanför stan. Sen har jag ju en dröm som handlar om att bo i ett stort hus med separata hushåll, men med folk man känner. Det kan vara vänner och bekanta, familjer eller singlar.
Barn?
För inte så länge sedan skulle svaret blivit hell no! Idag blir svaret något mer nyanserat, framförallt eftersom jag har fått en mer nyanserad bild av föräldraskap, både i min omgivning men också i diskussioner med andra. Många har sagt till mig att jag kommer att veta om jag vill, när jag vill, och att det inte är något som man måste grubbla på. Och kanske är det så. Det känns så nu i alla fall. Och det känns bra.