Jag har nojat. Jag har bävat. Jag har förnekat och jag har förträngt. Men idag var det äntligen dags att återta befälet över livet och kroppen. Det var helt enkelt dags att börja träna boxning igen efter ett uppehåll på över 2 år.
Jag hade väntat mig ett brutalt uppvaknande och ett bråddjupt självförakt med anledning av obefintlig form och ännu sämre kondition. Riktigt så illa var det inte. Det gick ganska bra, och jag kom ihåg alla mina träningar 2005-2008. Trots mina skräckblandade förväntningar återfanns viss teknik i slagen, och rephoppningen tog inte död på mig helt, även om det var nära.
Kort sagt. Det blir en fortsättning. Det är jag skyldig mig själv, och det är jag skyldig vår tränare.
2 kommentarer
Nu blev jag ruggigt sugen på att slåss! Ska verkligen försöka ta mig dit på söndag! Ni ser härligt svettiga ut!
[…] var jag tillbaka på riktigt. Som du säkert noterat har jag återvänt till min forna boxningskarriär lite sådär successivt. Idag var det dags att […]