Jag orkar inte läsa en analys av vilken roll sociala medier spelar för skjutningarna i Norge. Jag orkar inte se ännu en snärtigt formulerad tweet om att man minsann på Twitter fick nyheterna snabbare än i traditionella medier. Jag orkar definitivt inte ta del av opportunistiska inlägg med förutsägbart innehåll som alla går ut på att låta smart och initierad. Jag kräks i munnen av människors uppenbarligen begränsade och naiva världsbild som tar sig uttryck i storögda betraktelser om sakernas tillstånd.
Nog nu.
Låt oss sörja.
Låt oss analysera.
Låt oss prata om det som hänt med respekt och sans, inte med det navelskådande tonläge som hellre hör hemma i en mediebranschdebatt här hemma i Sverige.
Jag tror jag börjar bli gammal, och kanske lite blödig.
________________________________________
Mer om händelserna hittar du på DN.se, SVT.se, Svd.se.
(Bilden är tagen i onsdags på ön Lådna i Stockholms skärgård).
9 kommentarer
Bra text Fredrik.
Meta-diskussionen kan skära i ögonen men jag tror att den kommer fortsätta förekomma. Folk skriver för att behandla men folk skriver nog också snabbt och utan att reflektera hur andra upplever det. Som jag själv ofta gör – för att vara snabb – för att vara med.
Jag tror att jag själv skriver, tänker och kommenterar som ett sätt att behandla sina tankar.
Det här är så sjukt hemskt.
Jag har vad jag själv vid ett eller flera tillfällen för länge sen deltagit på mindre politiska ungdomsläger.
Känslan av att det hade kunnat vara jag.
Känslan av att det hade kunnat vara centrala Stockholm bomben smällt i.
Mina norska vänner, många engagerade politiskt och i ungdomsorganisationer.
Bra Fredrik!
Jag har samma känsla.
Bra!
Exakt så känner jag också.
Jag tror att man skall vara försiktig med att döma andra i sådana här sammanhang – folk har olika sätt att hantera trauma och det är lätt att börja relatera till det man känner sig trygg med.
Jeg er helt lammet av hva som har skjedd, og er helt ute av stand til å komme med lure og snertne kommentarer. Tragedien er bare for ufattelig. Har hittil ikke nevnt tragedien annet enn kondolanse til pårørende. Kommer nok til å holde meg til det.
Folk forstår ikke hvor offentlig Twitter/Facebook/blogger virkelig er – og hvor mange de rammer med sine morsomheter.
Myckert vackert foto från ”Lånna” 🙂 Själv har jag växt upp om somrarna på Träskö Storö.
Jag var ledsen när jag gick till sängs och tänkte på 17 döda, vaknar upp till 87 som nu har blivit 91. Det är för mycket, för ofattbart. Varje gång jag tänker på barnens familjer börjar jag gråta.
Jag brukar inte reagera såhär, jag antar för att det är Norge, för att det är så nära. För att jag har familj i det landet.
Men kanske också för att det bara fortsätter, våldet, bomberna – extremismen som får stå oemotsagd. Enslingarna som får odla sina åsikter ifred utan att någon i omgivningen verkligen bryr sig om = avståndet mellan människorna i västvärlden är för långt!
Jag gråter av frustration och förtvivlan.
Bra skrivet Fredrik!
Det ofattbara har hänt och vi kan bara sörja med de som sörjer och låta de få sin tid. Låta polis och myndigheter jobba på med allt som måste göras. Alla måste få lugn och ro nu. De sörjande, anhöriga, Norge och deras polis.
Jag har ett par tankar kring grundproblematiken som kanske kan hjälpa.
I flera år var jag frustrerad över opportunismen bland många lite tyngre publicister på den sociala webben. Det har ju varit en ganska tydlig strategi hos många att länkspreja och twittra dagsaktuella ämnen. Redundansen gav upphov till en nästan olidlig ekokammare och känslan av opportunism kring annars laddade och viktiga ämnen gjorde att jag emellanåt ville slå en och annan på käften.
Men så tänkte jag om. Det är ju bättre att människor kommunicerar (om än opportunt, redundant eller världsfrånvänt) än att de inte alls gör det.
Missförstå mig inte, jag känner precis som du. Men jag försöker påminna mig om att det är ett av den nya medielogikens nya uttryck och försöker därför hindra mig själv från att lacka ur på alla smaklösa opportunister.
[…] Bisonkrönika bloggåret 2011 Posted on 31 december, 2011 by Fredrik Wass ”Jag orkar inte läsa en analys av vilken roll sociala medier spelar för skjutningarna i Norge. Jag orkar inte se ännu en snärtigt formulerad tweet om att man minsann på Twitter fick nyheterna snabbare än i traditionella medier. Jag orkar definitivt inte ta del av opportunistiska inlägg med förutsägbart innehåll som alla går ut på att låta smart och initierad. Jag kräks i munnen av människors uppenbarligen begränsade och naiva världsbild som tar sig uttryck i storögda betraktelser om sakernas tillstånd.” – Ur Utøya och Oslo är inte en metahändelse. […]