Sommarfavoriter från 2008

Var är du ikväll? Jag kan bara se vattnet här utanför. Och det har en ny färg nu. Djupaste blå möter kallaste grön. Precis som det ibland gör i ögonen. Vattnet grumlar min bild och en kall bris drar in. Människor förgör varandra där ute. De letar och springer, letar och springer, men de förgör bara varandra. Förgör.

Det luktar barndom. Skrubbsår och hallonsoda. Bålgetingar och salubrin. Våt asfalt och gräsfläckar. Dieselolja och rutten tång. Rökt fisk och timotejschampo. Silikontätning och gasolkök. Mintkola och klippskreva. Plastfender och blöta segel. Durkmatta och kölsvin. Septitank och sommarprogram. Saltvatten och träbrygga.

Jag hade en dröm. Vi var på resa och besökte ett stort museum i en hög byggnad. Det var en stor grupp människor och jag kände de flesta. Vi visades in i en sal där det skulle visas en film. Men när filmen började var jag ensam kvar. Jag såg hur mina vänner lämnade rummet. Jag blev övergiven. Lämnad utanför. Jag blev besviken men lämnade inte rummet utan satt kvar. Jag tänkte att jag fick klara mig själv.

Vi kämpar på. Många mår dåligt. Många mår bra. Det är just så det är. Det finns en sorg i det. Det finns en glädje i det. Jag vill inte vara utan. Jag talade med vännen som på ett sätt är som jag och på ett sätt inte alls. Men en sak har vi gemensamt. En missförstådd blogg. Kajen är aldrig hela jag. Den är aldrig allt. Den är aldrig hel.