Jag vet ju att det gör mig lugn. Jag vet ju att det gör mig glad. Jag vet ju att det gör mig bättre.
Ändå känns det som att jag måste gå genom livet och glömma träningens effekter, om inte varje dag så i alla fall varje vecka.
Det är bara att gå dit.
Gå dit sa jag.
Det löser knutarna, rensar bort bruset, tar fram det som är viktigt.
Ändå är motkraften stark. Ändå blir jag ibland kvar i tron att jag inte orkar, vill, kan, har lust.
Men det handlar inte om lust eller vilja. Det handlar om en snabbfix helt utan psykofarmaka. Naturgodis för hjärnan.
Träning. You’ve got all the answers.
1 kommentar
I hear ya. Så oerhört korkat att man alltför ofta väljer bort det man älskar och mår bäst av att göra.