På tal om Hans Kullin, så avslöjade han igår hur DN:s karriärrådgivare Charlotte Hågård verkar ha kopierat delar av sitt svar till en läsare från bland andra Joakim Lindström och Nina Jansdotter. Själv reagerar jag mer på formuleringarna i själva texten. En sån här formulering känns mer 2001 än 2011:
Att särskilja dig från mängden är ett av de äldsta knepen som finns och på en tuff konkurrensutsatt arbetsmarknad är det absolut centralt att du tänker på dig själv som ett varumärke.
Jag trodde att man inom rekryterings- och HR-världen lämnat den typen av lite ängsliga begrepp, men visst, jag ska villigt erkänna att jag själv använt ”personligt varumärke” som formulering många gånger. I mitt tidiga bloggande beskrev jag ofta bloggandet som just ett sätt att bygga sitt varumärke. Nu är jag mest trött på orden tror jag. Autencitet och äkthet har blivit hårdvaluta för både företag och privatpersoner på nätet, och i det perspektivet känns personlighet, rykte eller identitet som bättre ord än varumärke. Men det kanske bara är jag som känner så?
För övrigt är jag mycket glad över all uppslutning i #blogg100-projektet (100 inlägg på 100 dagar). Flera personer har sagt att de hänger på i utmaningen. Några hittar du i svaren till det här inlägget.
4 kommentarer
Ja, är vi något annat än det vi är? Personlighet och identitet är laddat med annat innehåll en varumärke. Jag föredrar de begreppen också.
Ja, men framförallt känns det som ett väldigt slitet uttryck som kanske inte säger så mycket i dagens läge. Det härstammar från en period när vi var ”någon annan” på nätet än i verkligheten känns det som. Där det handlade om att spela en roll eller visa en fasad, snarare än att försöka vara tydlig och genomskinlig.
Visst är begreppet slitet. Själv känner jag dock att det är svårt att hitta ett annat uttryck för att påvisa att det inte bara är ett fåtal utvalda som ska vara öppna med sig själva, sitt professionella liv och i sitt nätverkande utan att alla kanske tjänar på att vara det.
Personligt varumärke säger väldigt mycket. Framförallt, att man som person kanske behöver våga synas för att lyckas. För mig känns det viktigare att försöka få fler att se möjligheterna, än att tycka att det är fel att använda ordet.
”Autencitet och äkthet har blivit hårdvaluta för både företag och privatpersoner på nätet, och i det perspektivet känns personlighet, rykte eller identitet som bättre ord än varumärke.”
Att ordet ”varumärke” inte klingar med autenticitet och äkthet är förövrigt rätt sorgligt. Är väl precis det ett varumärke ska visa – en äkta personlighet – inte en pålagd mask som inte känns äkta vara.
Precis så tänkte jag. Du sätter ord på det jag tänker 🙂