Idag fick jag det bekräftat ännu en gång. Jag är en hävstång. Ett verktyg.
Att vara med mig är att bli kritiserad men också hyllad. Jag kommer att se det som du är bra på och lyfta fram det. Jag kommer att se det du är dålig på och vilja prata om det. Det är outhärdligt, men det gör dig bättre. Dock på bekostnad av oss. Vi.
För jag är en hävstång. Ett verktyg.
Jag vet det för jag har sett det så många gånger nu. Samma historia. Lyfta fram, förstärka, hjälpa till. Kritisera, argumentera och skapa oreda. Sen är mitt jobb klart. Då har min funktion förverkats.
För jag är en hävstång. Ett verktyg.
En dag ska jag lära mig att vara tyst. Men inte idag.
5 kommentarer
Känner igen mig i det du skriver. Befinner mig just i dessa tankar, precis nu. Skrämmande..
Skön blogg du har, gillar hur du skriver. Jag ”lånade” Road rage av dig. Hoppas det är lugnt? Annars så tar jag bort den senare..
Sköt om dig! / My
Tack, kul att du gillar det jag skriver. Inga problem att norpa Road Rage såklart. Det är ju inte jag som skapat filmen liksom. Ha det fint!
Bra grej ändå tycker jag. Fast jag kanske inte har råkat ut för det.
Bra grej för andra kanske. Men för mig? Nja. Vet inte.
OK jag tänker kanske inte på det där med att förverkas. Tänker mer på styrkan i att kunna se saker hos andra.