Måste du vara med?

[Uppdaterat inlägg, se längre ned].
Får man kritisera utan att delta? Är det okej att stå utanför men ändå ha åsikter eller påverkan på det som sker på insidan? För en filmrecensent är svaret självklart ja, men bilden är inte lika klar om det handlar om sociala medier.

Medieklustret och medlemsorganisationen Media Evolution har gett oss mycket smarthet i form av till exempel The Conference, omvärldsbevakning i olika former, mötesplatser och seminarier. Företaget har legat i framkant och tydligt pekat ut både trender och personer värda att hålla ögonen på. En stor del av deras framtidsfokus är riktat mot internet och allt som händer där i form av innovationer, tjänster, företag och människor. Idag meddelar Joakim Jardenberg att han och hans bolag Mindpark lämnar Media Evolution som medlemsföretag i protest mot att vd:n Christer Månsson, enligt Jardenberg väljer att lämna Facebook:

Om en organisation då heter Media Evolution, och handlar om precis det, då måste man givetvis också ta de sociala medierna på allvar. Det vet jag att man vet och på flera sätt arbetar med. Och ofta gör man det bra. Men när så organisationens VD väljer att vända ryggen åt Facebook – oavsett hur han formulerar det i sitt avskedsbrev – så skickar det en helt annan signal. En i mina ögon helt oacceptabel signal. Det måste jag ta konsekvensen av. 

Så, måste man vara med för att förstå? Spontant skulle jag säga att svaret är ja, om inte annat för den symboliska bilden av vad man representerar. Att hoppa på varenda liten obskyr startup-tjänst med geotaggar eller lolcatz-badges känns såklart inte vare sig nödvändigt eller kritiskt för att förstå utvecklingen. Men att avstå från att delta i ett nätverk som över 4,5 miljoner svenskar använder och gjort till en del av deras digitala (och fysiska) liv skickar ändå en signal. Jag minns när jag började mikroblogga på Jaiku under 2007 hur jag ibland fick frågor som ”varför skulle man vilja berätta vad man gör eller tänker hela tiden”. Och jag minns också att det som var den största pedagogiska utmaningen med just mikrobloggar var devisen att man var tvungen att prova för att förstå. Senast jag själv upplevde samma sak var med appen Instagram, som jag först avfärdade till förmån för mitt hederliga gamla Flickr-konto, men som jag sedan tog till mig fullt ut när jag insåg den sociala dimensionen i tjänsten.

Samtidigt har jag konkret erfarenhet av att ha jobbat med sociala medier i organisationer där alla inte ”var med på tåget”, men ändå förstod styrkan i det. Jag har varit med om att få uppdrag och förfrågningar från personer som själva inte deltagit, men som ändå både förstått och respekterat möjligheterna i webbens sociala rum. För mig var det verkligen en ögonöppnare att mötas av den ödmjuka inställningen, van som jag är vid att ha behövt kämpa med att få diverse organisationer att förstå och använda sig av ”det nya”. I mina ögon missar dock dessa personer något, snarare än att de valt en annan väg. Jag kämpar fortfarande med insikten att min pappa inte är med på Facebook, trots ihärdiga försök att få med honom för att kunna ha en tätare kontakt. För som vi vet skapar ju möten online även fler möten offline.

Det ÄR viktigt att hela tiden hålla ett öga öppet för de situationer där alla pekar på den nakne kejsaren utan kläder och berömmer tygets kvalitet. Men när det gäller en vd på Media Evolution eller på ett annat trend- och framtidsfokuserat företag eller organisation så är det nog inte helt säkert vem som fryser mest. Den som väljer att engagera sig i det som både medlemmar, kunder och befolkningen i stort sysslar med, eller den som väljer att avstå i hopp om att någon gång, eventuellt, kunna peka på en naken kejsare?

Uppdatering: Nu har Christer Månsson skrivit ett inlägg där han utvecklar sina tankar och slår nu fast att han kommer att fortsätta använda Facebook i professionella syften:

Jag ämnade att stänga ner mitt Facebook-konto för att jag inte ville blanda ihop mitt privatliv med mitt professionella yrkesliv, vilket jag upplevt som problematiskt. Ibland gör man en handling utan att tänka på konsekvens av handlingen, igår gick det lite fort. Istället för att deaktivera mitt konto så inser jag att det är bättre för mig att göra en revidering av mitt Facebook-användande. Således kommer jag framöver att använda Facebook i mitt yrke rent professionellt och inte vidare personligt och privat och hålla inställningarna därefter. Läs gärna hela inlägget.

Det här med personligt och privat är inte alltid lätt att hantera. Det får bli ett nytt inlägg om det senare, då det finns mycket att säga i ämnet. Inte minst har jag personliga erfarenheter kring det som gett både negativa och positiva konsekvenser.