Det är lite sent att ändra min stil nu, men ganska ofta funderar jag på hur ens persona på nätet fungerar och uppfattas. Det känns som att det finns två huvudspår att välja mellan i den digitala närvaron, och kanske framförallt på den mediala arenan. Så här tänker jag mig de två typerna:
Babblaren
Det här är den typ jag själv representerar. Babblaren skapar ett ständigt flöde av inlägg, statusuppdateringar, bilduppladdningar, livesändningar, krönikor, artiklar, diskussioner och allmänt jox kring sig. Det är inte fråga om att stänga av eller sätta på knappen. Flödet är konstant och blir som en digital upptrampad stig bakom Babblaren. I mitt fall handlar det om att jag hela tiden skapar innehåll på olika nivåer och i olika sammanhang, egentligen oavsett var jag är någonstans och vilka människor jag träffar. Den stig jag skapar leder både till mitt professionella jag och till mitt privata jag, ofta överlappar både relationer, uppdragsgivare och andra människor i min omgivning de olika arenorna. Det här är något som blivit väldigt tydligt när jag till exempel kan få en uppdragsförfrågan om ett jobb med tillägget att ”hoppas det är okej med dig, läste lite på din blogg”. Babblaren är icke-exklusiv, hyfsat tillgänglig men kanske framförallt bred. Genom hens digitala spår kan du få en ganska bra uppfattning om vem personen är, vad hen gjort och hur hen är som person. Därmed inte sagt att bilden är transparent fullt ut. Det är fortfarande en persona, inte en person.
Exempel: Bloggare, journalister, konsulter och experter som ofta rör sig i både det gamla och nya medielandskapet.
Typ: Sofia Mirjamsdotter
Sliparen
Det här är en typ av persona som är ganska svårtillgänglig och sällan visar en privat sida för fler än vänner och bekanta. Sliparen finns väl representerad i sociala medier men de flesta uppdateringar är dels genomtänkta och (you guessed it) slipade. För Sliparen ligger personan längre ifrån det privata jaget än för Babblaren och personen bakom väljer sina sammanhang med omsorg. Sociala medier är framförallt en arena för professionellt utbyte och diskussioner om branschhändelser eller nyheter, absolut inte en plats där privata problem eller andra mer personliga saker diskuteras eller nämns. Sliparen är exklusiv och slösar inte med vare sig uppdateringar eller material, men är å andra sidan ofta skarp och vältalig när något till slut publiceras. I brist på information är det lätt att projicera egenskaper på Sliparen utifrån det som trots allt kommer ut. Det finns en aura av integritet och skärpa runt Sliparen.
Exempel: Personer som profilerat sig i traditionella medier med hjälp av sina åsikter eller sin personlighet. Krönikörer, programledare, skribenter och artister kan ofta vara Sliparen.
Typ: Peter Wolodarski
Känner du igen dig i någon av ovanstående persona-typer eller är jag helt ute och cyklar?
Det finns förstås fördelar och nackdelar med båda typerna, och det är lite det jag vill belysa. För mig som Babblare kan mitt privatliv ge fördelar i mitt yrkesliv och tvärtom. Det kan också skapa problem att ha så täta trådar mellan yrkes- och privatpersonen, speciellt om något går fel. Sliparen som hela tiden håller distansen till omgivningen kan uppfattas som svår, kanske otillgänglig och elitistisk. Samtidigt har Sliparen bättre kontroll på hur hen representeras i olika sammahang och kan styra mer över sitt rykte och sin persona.
7 kommentarer
Hm, intressant iakttagelse! För mig befinner du dig ändå någonstans där mitt emellan. Deltar aktivt här och var och med stor bredd, men inte så att det blir pratigt. Snarare genomtänkt och stilla ifrågasättande. My two cents.
Fint sagt. Sen hänger det såklart på hur mycket av det man gör som folk orkar följa. Ju mer desto babbligare antar jag. 🙂
[…] Fredrik Wass gör en intressant spaning när han kategoriserar två huvudtyper i den digitala närvaron, och kanske framförallt på den mediala arenan. […]
de två typerna avslöjar ändå båda hur man är som person misstänker jag. Babblaren är den engagerade typen som pusslar in allt i livet till en enda helhet – jobb som privatliv, energin bara flyter på, medan sliparen separerar energierna och långt ifrån alltid låter lärdomar i jobbet komma till användning i privatliv och tvärtom. För mig vore det omöjligt att separera dem – all inspiration hör ihop, medan det är lika självklart för någon annan att ha en strikt professionell profil (säg tex som marknadsförare) och eventuellt en helt annan hobbyprofil (tex fiske el stickning) eller låta hobbyprofilen inte synas offentligt alls. eller?
Det låter rimligt. Ibland är jag lite avundsjuk på de som lyckas hålla sig exklusiva, som inte prompt MÅSTE babbla hela tiden. Kanske har det med bekräftelsebehov att göra också, något jag inte nämnde i inlägget.
mmm, det med
[…] ett vägval som jag gjorde tidigt. Frågar du Fredrik Wass så skulle jag nog klassas som en ”slipare”. Även om jag självklart även postar personliga betraktelser och ogenomtänkta tweets, är […]