Per Torberger skriver ett intressant inlägg om utvecklingen på marknaden för kundtidningar och uppdragspublicister. Samtidigt som oberoende medier blir allt mer slimmade och frilansbaserade i sina organisationer tycks plånböckerna hos företag med egna medieprodukter vara mer välfyllda än någonsin.
”Samtidigt blir det allt svårare att känna sig trygg med att vissa magasin och tidskrifter verkligen lyckas hålla några slutna skott mellan redaktion och affärssida. Och varför ska jag då köpa tidningen, om jag lika gärna kan få en gratis från dem som tillverkar produkterna direkt?”
Som frilans känner jag igen mig i mycket av det Per Torberger skriver. Hur skarven mellan uppdragsproduktion och traditionell journalistik blir allt mer diffus. Det här fenomenet syns förstås starkast i branschmedier där de aktörer som bevakas även dyker upp i rollen som annonsörer och samarbetspartners till samma medier.
Frågan om hur oberoende journalistik ska definieras i den typen av komplexa beroenderelationer är inte helt enkel, men det är inte någon ny fråga. Den fanns där långt innan internet. Jag antar att skillnaden mot förr ligger i de nedbantade redaktionernas försvagade ställning i form av mindre resurser till granskning.