Det är den tiden på året igen. Tiden då det visar sig hur du skött dina relationstransaktioner under resten av året, ja resten av livet faktiskt. Det blir aldrig så tydligt som nu vad resultatet av dina investeringar består av. Hus på landet att åka till? Vänner att besöka? Välplanerade aktiviteter? Maximalt utnyttjad ledighet? Ett flöde fullt av lens flare och minst fyra samtidigt incheckade personer.
Ibland är jag en del av det där, oftast inte. Det är nog inte bara jag som glider in och ut ur känslan av att tillhöra ett sammanhang och upplevelsen av ett oprioriterat vakuum. Obundenhet och flexibilitet skapar möjligheter och ensamhet. Framförhållning och schema skapar trygghet och förutsägbarhet.
Det blir allt mer tydligt att det är kontrasten som utgör idealet. Att ständig rörelse och skifte mellan passiv och aktiv, kollektiv och individ är det som skapar harmoni. Men det är det svåraste av allt. En omänsklig balansgång. Ibland orkar jag inte bry mig. Ibland tror jag att det är lösningen på allt.
