Du vet hur det är. Ett välstädat skrivbord skvallrar om ett inre kaos. Ett hårt yttre tyder på oceaner av osäkerhet. En tom blogg pekar på…
Orkar inte med mina melankoliska drapor som varit den här bloggens signum. Men jag har inte upptäckt någon annan röst än så länge. Därför tystnad.
För några dagar sedan blev det väldigt tydligt att jag är utesluten ur någon slags gemenskap. Tydliga bevis på att jag inte är vän till en vän. Men det finns ju fler. Du ser, den dramatiska rösten finns kvar.
I övrigt är det sommar och förändringens vindar blåser. Du kanske avger nya löften på nyårsafton? Jag gör det mitt i högsommaren. Aldrig är ambitionerna inför resten av året högre än då, när vardagen och blekheten döljs i en dagvill låtsasvärld där allt blir möjligt. Om man med allt menar något som ligger längre fram, absolut inte nödvändigt att leverera just här, just nu.
Febrigt.
Det här är den bästa musikvideo som gjorts.
2 kommentarer
Ja. Det är världens bästa musikvideo.
[…] En tidigare cruel summer. […]