Bekräftelsekickarna går över

Den av mediegeggan sönderkramade podcasten Värvet fortsätter bjuda på bra och intressant lyssning (även om det tidiga andra avsnittet med Kristoffer Appelquist fortfarande är min favorit). Förra veckan lyssnade jag på intervjun med Lotta Lundgren och blev överraskad och tilltalad av hennes syn på vad man slarvigt skulle kunna kalla ”sociala medier-beroende”, men som kanske också kan beskrivas som bekräftelseknarkande. Kristoffer Triumf talar i avsnittet om hur han gjort sig beroende av de kickar han får i form av fler followers på Twitter eller annan uppmärksamhet och bekräftelse på nätet. Varje morgon vaknar han och vill genast titta om han fått några nya followers under natten.

Lotta Lundgren beskriver bekräftelsesökandet som något i grunden naturligt och själva bekräftelsen i sig som något fint och bra. Men framförallt ser hon på ”Twitterberoendet” som en övergående fas och inget att oroa sig för. Det är en ny tanke för mig och ett annorlunda perspektiv. Personligen känner jag igen både Kristoffer Triumfs entusiasm och bekräftelsekickar från min nätnärvaro genom åren, men jag kan också känna igen mig i tröttheten inför det ryggdunkande ekosystem som skapats kring internetlivets skrymslen och vrår. Ibland kommer en känsla av att vilja fly från den världen ett tag. Vanligtvis är det då jag brukar åka till USA eller Afghanistan ett halvår eller så…

Nedanstående citatplock ur programmet ger inte riktigt hela bilden, men kanske kan vara en indragare för dig att lyssna på hela avsnittet. Delen om bekräftelse på nätet kommer ungefär 55 minuter in i programmet.

”Det är väldigt kort procent av din totala livstid som du kunnat bada i bekräftelse på det här nya sättet. Men jag lovar att man tröttnar på allt, inklusive bekräftelse. Det är inte heroin, något som håller i sig för livet. Man lär sig förhålla sig till det.”
”Jag tycker mycket om bekräftelse. Jag blir jätteglad över att jag inte är ensam i universum, att det finns fler som är som jag, som kan se sig själv i mig och blir glada över att de känner igen en tanke som de själva har haft. Eller att de bara känner sig lite nära. Bekräftelse är det finaste vi har i samhället. Det är något vi gott kan ge varandra väldigt mycket.”
”Å vad man vänjer sig vid att någon kramar en och säger att man är bra varje morgon, och vad tråkigt det blir om den personen åker bort två veckor. Vad är problemet? Varför är det så farligt att behöva något?”