Jag läser om ISO 10667, det vill säga standarden som ska göra det enklare att genomföra rättvisa och tydliga bedömningsprocesser, framförallt vid rekrytering och utveckling inom arbetslivet. Det låter verkligen användbart, speciellt för stora företag och organisationer, att kunna säkerställa att till exempel rekryteringsprocesser sker på samma sätt i hela organisationen.
För en tid sedan besökte jag Berlin för en konferens med fokus på den digitala framtiden. Två dagar ägnades åt seminarier och diskussioner, debatter och mingel. Och allt andades verkligen framtid. Jag tror de flesta som var där kände att de låg i framkant på utvecklingen, men det fanns en hake. Nästan alla som stod på de olika scenerna var män. Jag vet inte hur många paneldebatter jag såg där fyra vita män i 40-årsåldern stod för diskussionen.
Vid min kontrollräkning framgick det att på konferensens första dag stod 49 män med i programmet som talare eller paneldeltagare och bara åtta kvinnor. Jag twittrade ut min iakttagelse och fick en del svepande svar i stil med att det är en mansdominerad bransch och att det är svårt att få kvinnor att ställa upp. Men samtidigt kunde jag notera att publiken inte alls hade samma fördelning. Där var åtminstone en tredjedel kvinnor.
Det här är så klart inget unikt för just Berlin eller tyska konferenser. Samma sak märks även i Sverige på diverse olika tillställningar. Rättviseförmedlingen är en av de organisationer som verkar för att lyfta fram alternativa intervjupersoner eller talare, både när det gäller kön, etnicitet eller andra egenskaper som inte tillhör normen. För normen är nästan alltid en man när det gäller att ta plats i strålkastarljuset, samtidigt som många undersökningar pekar på att företag och organisationer som leds och drivs av en heterogen grupp människor sett till kön och etnicitet ofta är mer framgångsrika. Det finns andra studier som visar att de länder där det pågår flest väpnade konflikter ofta är de som är minst jämställda, och tvärtom såklart. Jag fick en tanke där i bänkraden framför den mansdominerade paneldebatten i Berlin. Om det finns en standard för hur rekrytering till en arbetsplats ska gå till (SS-ISO 10667), hur skulle då en standard för en jämställd konferens se ut?
Ovanstående krönika är skriven för tidningen Perspektiv som ges ut av SIS (Swedish Standards Institute).
Relaterat:
3 kommentarer
Klockrent! Har också tänkt på det, särskilt när en konferens ska andas ”framtid”, är det så tröttsamt att det är medelålders vita män (igen!) som tycks vara de enda som kan. Tack för intressant och tankeväckande bloggpost, som vanligt!
Jag hade en (modern) chef en gang som vagrade stalla upp i paneler med bara man (aven har mansdominerad branch) dar konferensen inte hade gjort sin hemlaxa och letat reda pa aven kvinnlig kompetens. Han sa det till konferenserna, forst tyckte de att han var ”larvig” men sen sa hittade de vist fram aven kvinnlig kompetens och aven de fann att det faktist kandes battre, blev roligare och battre samt mer diverst samarbete och dialog under konfen/rundabords-samtalen.
Som ikke minoritet har man oerhort mycket makt att paverka, och det ar vart gemensamma asvar att paverka at ett mer jamstallt hall, precis sa som du gor Fredrik.
[…] Sätt standarden för jämställda konferenser This entry was posted in Debatt and tagged debatt, feminism, genus, internetdagarna, […]