Digital downshifting årets trend

Förutom 3D-faxar och handskrivna podcasts tror jag att en av de tydligaste trenderna på nätet 2013 kommer att äga rum utanför själva webben. Digital downshifting, att välja bort istället för till, poppar upp som en het trendkandidat när till och med folk som har webbkommunikation som yrke börjar tröttna, eller i alla fall väljer att köra en vit vecka då och då.

Förutom 3D-faxar och handskrivna podcasts tror jag att en av de tydligaste trenderna på nätet 2013 kommer att äga rum utanför själva webben. Digital downshifting, att välja bort istället för till, poppar upp som en het trendkandidat när till och med folk som har webbkommunikation som yrke börjar tröttna, eller i alla fall väljer att köra en vit vecka då och då. För några år sedan fick man skämmas om man påstod att det kan vara skönt att inte vara uppkopplad jämt. Nu har pendeln svängt lite upplever jag.

Dags att dra i bromsen?
Dags att dra i bromsen?

De bästa sociala sajterna har lyckats skapa så starka beroendeframkallande tekniker att det ibland är svårt att motstå gilla-jakten eller helt enkelt känslan av att när som helst kunna följa ett flöde för att döda tid. Det är helt okej att det är så och inget konstigt egentligen. På ett sätt är det djupt mänskligt med en ständig strävan efter att få kontakt med omvärlden. Men de smart byggda sajterna och apparna som triggar exakt rätt synapser i hjärnan kan också skapa känslan av att äta rysk kaviar varje dag. Även den lyxigaste tillvaro kan bli tråkig och förutsägbar om den överkonsumeras.

Trenden att stänga ner, koppla ur, logga av kommer antagligen att bli lite av en elitmarkör till en början. Ungefär som de som koketterar med att de inte har någon tv (eller aldrig kollar på tablå-tv) utan bara ser smarta amerikanska HBO-serier typ. Alla reaktioner får motreaktioner och det känns inte svårt att tänka sig att attraktionen i ett offlineliv ökar när i princip ”alla” nu finns på nätet. Förr utgjorde många sociala sajter och forum en egen arena, ett eget samhälle, där det gick att leva ut andra delar av ens personlighet. Nu är nätet en förlängning av den fysiska världen och inte en separat företeelse. Du kan vara dig själv över de digitala och fysiska gränserna. Spaningen bygger alltså på att det då kommer motreaktioner i form av ”utbrytare” som har både råd och tid att avstå, inte helt, men ändå märkbart. Det finns en klassaspekt av nätanvändande och digital downshifting också, men det har jag inte tänkt igenom ordentligt så det sparar jag till ett annat inlägg.

En intilliggande trend till ovanstående är de digitala verktyg som är integrerade i vårt fysiska liv. Dessa tror jag snarare blir ännu mer viktiga till en början (tills det kommer en motreaktion på dem också förstås) Jag tänker på appar som Runkeeper eller lifelogging-prylar som Memoto.

Kommer du att bli mer aktiv och vara mer uppkopplad i år jämfört med tidigare? Vore intressant att veta om du håller med om mina löst grundade antaganden ovan.

Slutligen tipsade Peter Rosdahl om det här inlägget av Brad McCarthy där han skriver om vad som hände när han slutade använda Facebook.

”One important thing that I’ve noticed is this – I wasted a ridiculous amount of time on a site that I couldn’t wait to leave. Since I’ve stopped visiting, I’ve actually noted that I have more time in my day.
That’s scary.
It’s scary to realize that I spent enough time on that single Website for it to make a notable difference when I stopped.”

29 kommentarer

Så är det definitivt för mig. Verktyg som Runkeeper, vin-appar et c kommer jag köra på med men jag kommer tagga ner i sociala medier. Har satt ett mål att bara uppdatera Facebook/Twitter/Instagram 3 ggr i veckan (om det inte är jobbgrejer) För min egen och min omgivnings skull. Märkte under slutet av 2012 att jag la upp bilder och skrev statusuppdateringar om helt irrelevanta saker i min vardag, på ren slentrian. Vill INTE bli/vara sån. Därav ett litet mål för 2013. Att inte slentriansurfa på sociala medier och slentrianuppdatera i de samma.

Kul att du skrev om detta samt länkade till mig. En viktig aspekt för mig är att mina kunder tar ju inte paus i sina sociala medier bara för att jag är ledig. Varje gång jag loggar in, slutar det med att jag jobbar ändå.

Så är det förstås. Samtidigt kanske man genom sin egen attityd och inställning kan lära sig att köra kundkommunikation aktivt även om man samtidigt vill ha ett mer nedkopplat liv gentemot andra. Men det mesta sker ju på samma plattformar så lite klurigt är det.

Av inläggets författare

Absolut att det är så, verkligen många pratar om behovet och sedan befrielsen när de lagt ner. Skrev också en text på temat under rubriken ”transparensens pris” och i den texten finns fler länkar till personer som vittnar om behovet av lite mer balans mellan analogt/digitalt. http://www.jmw.se/2012/11/23/befriad-zon-transparensens-pris/

Danah Boyds råd om hur man fra gör för att tom vara fri från en fet inbox i mail, vikten av att koppla ner i perioder som länge var en del i hennes livsstil och känt i hennes krets är intressanta http://www.danah.org/EmailSabbatical.html

Och sen är ju den där boken Nedkopplad läsvärd på temat, ni minns den där familjen med sitt nedkopplade experiment och vad som hände med tiden i den familjen (Volante-förlag)

Jag är också nerkopplad i långa perioder, skulle nog behöva göra som Danah Boyd men det kräver ju sin planering 🙂

Tack för länktipsen. Ja, någon sorts framförhållning kanske krävs om man ska vara borta i långa perioder, i alla fall för en sån som jag som delvis tjänar mina pengar på att bevaka webbutvecklingen och testa nya tjänster och fenomen.

Av inläggets författare

Jag tror absolut att det är ett uttryck för att det digitala livet idag börjar bli mainstream, framför allt i storstäderna. De som lett den utvecklingen vill ju inte vara en del av den stora massan så de kommer att hitta nya vägar att sticka ut på. Då kan det tänkas att man drar ner på Facebook och Twitter eftersom de idag får anses som folkliga.

Jag tror inte att jag kommer att dra ner, jag tror snarare att jag precis som förut utvecklar mitt sätt att utnyttja de digitala kanalerna. För exakt ett år sedan bestämde jag mig för att lägga ner Foursquare för det gav mig inget. Efter ett tag ångrade jag mig och i år ska jag checka in mer än någonsin. Inte för att dela på Facebook och Twitter utan för att jag ska kunna titta tillbaka och kolla var jag varit under året. Jag lägger alla mina 4sq-incheckningar i en Google-kalender.

Jag vill snarare hitta sätt att samla allt jag gör. Jag hade tidigare en plugin till WordPress som samlade allt, Facebook, Twitter, Soundcloud, Last FM, Instagram och så vidare. Jag vill ha en ny sån. Som även lägger in från mina kaffe-, öl- och musikappar. Bland annat.

Dessutom, som Lina skriver, kunderna kommer ju inte att lägga av med Facebook. Ska jag fortsätta att utbilda och jobba med Facebook och andra kanaler, måste jag ju jobba med dom. Helst dagligen.

Ja, jag är också sugen på att hitta ”lifehacks” som effektiviserar det digitala livet, samtidigt som varje kanal eller plattform har sina egna egenskaper och tonlägen.

Av inläggets författare

Har funderat mycket i samma banor som du. Det man kan fråga sig (och som du ju också skriver om) är hur mycket det blir ett brett fenomen och hur mycket det kommer att handla om dom av oss som har hängt i länge på den sociala webben. För min egen del har jag under ganska lång tid, och helt omedvetet, börjat leva mer afk. Välja mer. Inte låta någon annan bestämma.
Någonstans tror jag att det handlar om att jag längtar efter substans. Efter det djup som skapas i ett samtal som förs i förtroende. Och jag vet att diskussioner och samtal online kan föras i förtroende och innehålla hur mycket substans som helst. Precis som samtal afk kan vara helt innehållslösa. Men höstens alla #gates har gjort mig rätt trött på den ständiga positioneringen, avsaknad av dialog, hetsen och det sjukt uppskruvade tonläget.
Samtidigt gillar jag snicksnacket, tramset, flamset. Men jag klarar mig utmärkt utan den förnumstighet som präglar ett samtal som bara går ut på att människor ska positionera sig.
Jag tänker nog fortsätta som jag gör – välja själv, söka mig till substansen, förhoppningsvis också leverera substans till mina kontakter. Och finnas i nuet, vare sig det är på nätet eller i det analoga.

Anna, du sätter ord på mina tankar och känslor också. Förnumstigheten. Viljan att sätta andra på plats. Positioneringen, som du skriver. Att rasa, vara lite förmer, ge andra tjuvnyp. Jag kan sakna den där tiden – som jag kanske ser i ett oskuldsfullt skimmer – när jag älskade att hänga på twitter till exempel, för att vi var så hjälpsamma och inbjudande mot varandra. Respektfulla, även mot oliktänkande och olikvarande. Alla fick vara med och fick plats. Och där visar jag ju att även jag hängt med länge och varit aktiv, kanske är min tröttma ett utslag just bland oss som du och Fredrik påpekar, och inte en bred trend?

Nu är jag inne på samma spår som du, och har sett en delvis omedveten förändring hos mig som bygger på en känsla, och som går i samma spår som Fredrik skriver om. Jag kommer nog aldrig att släppa helt, jag tycker kanalerna och publiceringsmöjligheten för att inte tala om kontakten med mina vänner är för bra och viktig, men jag märker att mina rutiner ändras. Mycket.

Testade att göra uppehåll med Foursquare över jul. Provar att inte underhålla mig med telefonen varje gång jag åker t-bana, utan låter tankarna ströva fritt. Instagrammar gör jag lika mycket som förr, men jag ser det som en slags dagbok i bilder. Och vet ni, jag tycker det är skönt. Det blir lugnare i huvudet, jag känner mig lite gladare. Vad blir nästa steg? Jag vet inte, men jag går på känslan och behöver jag paus tar jag paus.

Tack Fredrik för intressant inlägg!

Precis som Henrik pekar på med sitt användande av Foursquare så tycker jag inte att värdet av att koppla ner mig är att jag ”slipper stressen” utan att när något inte ”ger mig något” så är det dags att ta ett steg tillbaka för att hitta utrymme att reflektera på ett sätt som inte riktigt hänger ihop med det konstanta delandet (utan snarare ligger i motsats till det). Men det slutar också med att jag kommer tillbaka med smartare strategier och en bättre förståelse för hur jag kan använda sociala medier för att göra min tillvaro bättre (höll på att skriva enklare, men det kändes lite platt).

Jag har t.ex bestämt mig för att använda twitter mer intensivt i år för att delta i dialoger och nätverka. Jag har också bestämt mig för att ta och dela fler bilder för att det är ett så fantastiskt sätt att förmedla något. Därmed ligger nu Tweetbot, kameran och fotogalleriet längst ner i dockan på min iPhone och jag har installerat ett flertal fotoappar för att manipulera bilder och håller på att lära mig dessa.

För mig som på allvar började använda sociala medier på allvar för ganska precis ett år sen (då jag bytte ut en trött gammal HTC mot en splirrans ny iPhone 4S) så var 2012 ett år då jag observerade andra väldigt mycket och härmade dem utan nån större eftertanke, på så sätt fick jag också en erfarenhet som jag nu kan använda till att verka på ett mer eftertänksamt sätt som passar mina ändamål och syften.

Körde halvofrivilligt nerkopplat i en vecka (p g a hotellets hutlösa surfpriser) i kombo med knappt något tv-tittande (p g a hotellets heltyska kanalutbud). Det gick otippat bra. Men det var semester och då är vardagen ändå långt borta. Det var däremot väldigt roligt att besöka facebook efter denna vecka. Och det kan jag sakna lite, det roliga. I dag har facebook och twitter blivit vardag. Ganska trist vardag.

Relaterade inlägg