Ryssarnas skämtfilm kan vara en psyops-kampanj

Är du konspirationsteoretiker finns det mycket att grotta ner sig i, men det går inte att förneka att det ryska filmklippet fått långt mycket större spridning hos svenskar i allmänhet än säg vad ett vanligt försvarspolitiskt utspel på låghotsnivå brukar få.

Ur det ryska humorprogrammet Yesterday Live.
Ur det ryska humorprogrammet Yesterday Live.

Få har väl undgått den ryska satirfilmen som gör parodi på svenskarnas inställning till både hotet och från öst och NATO-samarbetet. Som före detta psyops-befäl i Afghanistan fastnade jag för det här inlägget på  I betraktrarens öga som jag hittade till via Sveriges viktigaste försvarsblogg Wisemans Wisdom.

Är du konspirationsteoretiker finns det mycket att grotta ner sig i, men det går inte att förneka att det ryska filmklippet fått långt mycket större spridning hos svenskar i allmänhet än säg vad ett vanligt försvarspolitiskt utspel på låghotsnivå brukar få.

”Att videon som häromdagen sändes i rysk TV är menat som en mjuk form av propaganda måste anses som mycket sannolikt. Budskapet, budbäraren, sändningstiden och den hårda styrningen av rysk media pekar på detta. Att till och med text på den karta som var i inslaget var skriven på Engelska (se nedan) visar att man var ute efter en internationell publik. Det gällde bara att göra det i ett format som svenska journalister skulle nappa på. Som synes ganska framgångsrikt då man här hemma högg på kroken nästan direkt. Sedan ska man komma ihåg att videon också kommer ses av ryssar. En hel del krut har alltså lagts på att forma sitt budskap till att tilltala två väldigt olika mottagare.”

Läs hela inlägget hos I betraktarens öga som är fyllt med spekulationer och källhänvisningar. Även Lars Gyllenhaal har skrivit en del.

2 kommentarer

”men det går inte att förneka att det ryska filmklippet fått långt mycket större spridning hos svenskar i allmänhet än säg vad ett vanligt försvarspolitiskt utspel på låghotsnivå brukar få.”

Och varför tror du det är så?

Därför att vi svenskar älskar att tala och att höra om oss själva, även i ett internationellt perspektiv. Förmodligen vet även ryssarna om detta.

Relaterade inlägg

Tre år idag

Idag är det tre år sedan mina kollegor Johan, Gunnar och Shahab dödades i en attack i Afghanistan. Det var den 7 februari 2010. Några dagar efter händelsen skrev jag nedanstående inlägg på Afghanistanbloggen på DN.se. Jag tänker också skriva om vad jag tycker om Försvarsmaktens rekryteringskampanj Vad håller du på med? Men inte idag. Idag återvänder mina tankar återigen till Afghanistan, och du som följt mig vet att det kan bli lite tjatigt ibland. Men så är det, och så måste det nog vara. Med lite perspektiv kan jag givetvis se både bra och dåliga saker med Sveriges och ISAFs insats, men grundkänslan är kvar. Vi gjorde och gör skillnad.

Ibland måste öppna dörrar sparkas in

Inte nog med att jag fyller år idag, min debattartikel om företag i sociala medier har även publicerats i Computer Sweden. När jag skrev den kände jag att jag nästan sparkade in öppna dörrar. Ingen kan väl ha undgått hur saker och ting fungerar tänkte jag. ”Alla” vet väl att det krävs resurser och ansvar för att bygga en närvaro på webben liksom.

Att föreläsa eller inte föreläsa

Föreläsningsbranschen är så sjukt snårig. Här frodas rena kvacksalvare tillsammans med några av landets mest briljanta tänkare, ibland på samma event. Relativt ”nya” områden som internetkultur eller webbstrategier har länge dragits med profeter som hämtar erfarenheterna från sitt personliga Twitter-konto och målar upp en världsbild där alla tycks verka i en helt oberoende och konsekvensfri kontext, utan att behöva ta hänsyn till vare sig organisatoriska eller kommersiella aspekter av de råd och uppmaningar som profetiorna innehåller.