Jag hittade ett tre år gammalt blogginlägg i utkast-mappen. Det är skrivet av mig i Washington D.C våren 2009 och det verkar ha avpublicerats eller aldrig lagts ut. Jag hade helt glömt att jag skrivit det, men visst håller det även idag?
_________________________
Jag brukar snacka om hur många branschmänniskor är duktiga på att definiera problemen snarare än presentera lösningar när det gäller journalistikens överlevnad. Ändlösa paneldebatter, intervjuer och krönikor har ägnats åt att beskriva exakt vad det är som inte fungerar längre, och kanske till och med varför det inte fungerar (om åhörarna har tur), men sällan finns skarpa svar om framtiden. Och det beror förstås på att ingen vet. Men att ingen vet hindrar inte såna som oss att tycka. Det blir då en ekokammare av röster som alla definierar problemen.
Den här veckan har jag lyssnat på redaktionsmedlemmar hos bland annat Fortune Magazine, Seed, Forbes och Bloomberg. Jag har även varit på World Economic Forum och hört om deras samarbeten inom The Media, Entertainment and Information Division. I onsdags kväll åt jag middag hemma hos Michael Wolf, och inbjudna var bland annat Kathryn Nichols, redaktör på Huffington Post och Mark Gauger, Chief Development Officer på Frog Design. Nu är jag i Washington D.C och här har jag lyssnat på hur USA:s innovationspolitik fungerar genom en workshop med Dr Charles Wessner, Director, Technology, Innovation and Entrepreneurship of The National Academies. Alla diskussioner under den här tiden har handlat om hur journalistik och innovation hänger ihop. Innovation inom journalistik och journalistik som bevakar innovation. Lite snårigt, jag vet. Och vad är slutsatsen?
När jag idag besökte Newseum och bland annat såg en utställning med bilder från alla Pulizer-prisvinnare genom tiderna, samt såg specialutställningen kring nyhetsbevakning av 11 September-attentaten, så blir min bild av vad journalistik är för något väldigt klar.
Journalistik handlar om att vara på plats. Om det så är att knäppa ögonblicksbilden, ha näsan i ett arkivskåp eller trycka med skottsäker väst bakom en stenmur i Chad, så är det närvaron som bildar den bästa journalistiken.
Vad är en riktig journalist? Enligt mig är det en person som är där. Det kan ske online, offline eller både och. Men bra journalistik är alltid färgad av närvaron. Aldrig helt distansierad eller ”opartisk”. Visst ska källor redovisas och båda sidor höras, det är en av grundstenarna, men utan att vara en del av det som bevakas blir journalistiken sämre. Och genast uppstår det glapp som gör att andra aktörer med högt facerank kan stiga in och helt ersätta den yrkesutövande reportern.