”Jag är trött på gnället kring det svenska innovationssystemet”

Kan staten främja  entreprenörskap och hur effektiva är egentligen alla satsningar på nyföretagande och innovation på lång sikt? För en tid sedan gjorde jag ett reportage om Linköping som entreprenörsstad och villkoren för att driva upp bolag i regionen. Här är ett utdrag ur reportaget där jag bland andra intervjuade Twingly- och Memoto-grundaren Martin Källström om hur det är och har varit att vara en startup i Linköping.

Ur Därför lockar Linköping

Efter att ha varit med och byggt upp bloggsökmotorn Twingly ­började Martin Källström på ny kula under förra året med bolaget Memoto, som gör en lifeloggingkamera och en molntjänst kopplad till den. Huvudkontoret och merparten av utvecklarna sitter hos inkubaorn Lead i Linköping, även om flera personer i bolaget är utspridda över Sverige.

När Martin Källström startade Twingly hade företaget kontor nere på stan, långt från Mjärdevi och alla it-bolagen. Delvis kändes det lite coolare och mer rebelliskt, säger Martin Källström, men i efterhand insåg han att det också handlade om dåligt självförtroende.

– Nu vet jag att vi kan bygga vår egen kultur oavsett var vi sitter, säger Martin Källström.

Han är en av dem som lovprisar innovationssystemet i Linköping och har fått mycket stöd från det, särskilt under resan med Memoto.

– På Länsstyrelsen och Almi tror man verkligen på entreprenörer och de har en process som fungerar. Om man bara läser på hur systemet i Lin­köping fungerar kan man få ut pengar.

När Memoto grundades fick bolaget 100 000 kronor i lån från Almi för att validera konceptet och sedan 300 000 kronor för att bygga en prototyp.

– Att få ut en halv miljon i ”non equity financing” är världsklass. Det är lån som är amorteringsfria länge och som är knutna till ett projekt. Om det inte blir något och allt faller i bitar lämnar man in en rapport, går igenom en process och kan sedan få lånen avskrivna. I New York kanske du kan få 30 000 dollar från en affärsängel för 15 procent av bolaget. Jag skulle aldrig byta det systemet mot det vi har i Sverige, säger Martin Källström.

Enligt Martin Källström innebär inkubatorsprocessen på Lead att ett nystartat bolag gör saker i rätt ordning och att viktiga fallgropar och frågor hanteras tidigt i processen.

– En inkubatorsprocess är ”lean startup” rakt av. Man måste först ut och prata med kunder och man får saker på sitt bord som man måste göra först, till ­exempel ägardirektiv och planer på ett och fem år. Om man är ett grundarteam är det mycket man tror att man är överens om.

– Jag är trött på gnället som finns kring det svenska innovationssystemet. Jag lägger min energi på att förstå det och hur jag ska övertyga dem om att satsa på mig. Jag är inte ute efter att reformera det.

Samtidigt finns det saker som går att förbättra för att ytterligare förstärka entreprenörslivet i Mjärdevi Science Park. Området är förknippat med storbolagskänsla, enligt Martin Källström. Och efter klockan fem är hela Mjärdevi en ganska tom plats.

– Efter tre går det inte att gå ut och ta en kaffe här. Ska man käka middag är det Onlinepizza som gäller (också grundat i Linköping, red. anm.). Det finns inte riktigt någon after work-kultur, men det är inte en avspegling av Linköping som helhet. Det som saknas är en kritisk massa. I Stockholm kan man alltid hitta någon när man går till ett kafé och det finns en del workspace-ställen.

För de bolag som sitter på Lead uppstår dock en del informella möten och Martin Källström är nöjd med att kunna ventilera både frustration och glädje med andra entreprenörer hos inkubatorn.

– Det kan dock späda ut den sociala samvaron inom bolaget och det måste man tänka på. Det är viktigt att samla det egna företaget och hitta på aktiviteter också.

//Läst resten av mitt reportage om Linköping som entreprenörsstad på Internetworld.se.

Relaterat: Ny lifelogging-kamera från svenska Memoto.