Jag lät lampan utanför sovrummet vara tänd. Först glömde jag den på, såg att det lyste, men låg kvar i sängen. Det där avlägsna ljuset påminde om när jag var liten och de vuxna var vakna, långt efter min läggningstid. Lampan i hallen var en förbindelse mellan barn- och vuxenvärld, men också mellan ett jag och ett vi.
Jag lät lampan vara tänd för den fysiska förnimmelsen av sällskap. Så lättlurade är mina signalsubstanser.