De stora sanningarna sägs bäst med lika delar humor som visdom. Det är i alla fall min erfarenhet. När komikern Louis C.K. i klippet nedan pratar om hur vi använder våra uppkopplade enheter för att döva en ständigt närvarande ensamhetskänsla känns det som att resonemanget fäster; att vi genom frekventa uppdateringar och stimulans från omvärlden slipper ta in de stora känslorna, vare sig det är den djupaste sorgen eller den största glädjen.
Oavsett hur hobbypsykologiskt hans resonemang kan verka känner åtminstone jag igen mig i att både mediekonsumtion och ”social konsumtion” kan fungera som verklighetsflykt, och också flytta tankekraft från de jobbiga känslorna till vad som i bästa fall skulle kunna beskrivas som ett lugnt normaltillstånd.
I januari skrev jag att digital downshifting kan bli årets trend. Men är vi redo att hantera de känslor som en eventuell digital nedtrappning kan utlösa? Mitt eget svar på den frågan är långt ifrån självklart. Vad tycker du?
Ur inlägget Digital downshifting årets trend:
”De bästa sociala sajterna har lyckats skapa så starka och beroendeframkallande tekniker att det ibland är svårt att motstå gilla-jakten eller helt enkelt känslan av att när som helst kunna följa ett flöde för att döda tid. Det är helt okej att det är så och inget konstigt egentligen. På ett sätt är det djupt mänskligt med en ständig strävan efter att få kontakt med omvärlden. Men de smart byggda sajterna och apparna som triggar exakt rätt synapser i hjärnan kan också skapa känslan av att äta rysk kaviar varje dag. Även den lyxigaste tillvaro kan bli tråkig och förutsägbar om den överkonsumeras.”