Nu har jag äntligen tid över till att sätta mig ner och skriva om detta så viktiga. Jag känner igen mig så väl. Även om mängden mat jag stoppar i mig när jag tröstäter sällan når äta-hela-paket-glass-nivå så är de underliggande mekanismerna och funktionen densamma. Jag belönar mig själv med (”unnar mig”) mat både när jag är olycklig och lycklig. Sen mår jag dåligt och känner mig misslyckad och äcklig. På motsvarande sätt känner jag mig obeskrivligt lycklig när jag ”skött mig” och kanske t o m ätit mindre än jag borde. Som 9-åring valde jag att sluta på fritids bara för att kunna gå hem och äta hemula mängder müsli med äppelmos framför Fresh Prince i Bel Air.
Mat/godis är mitt knark. Något jag inte kan kontrollera såsom jag kan kontrollera t ex intaget av alkohol. Så har det alltid varit och så kommer det nog alltid att förbli.
Idag läste jag senaste nyhetsbrevet från Olle Wästberg där han tipsade om en krönika han skrivit i Dagens Media som tar upp rättelsekulturen i USA kontra Sverige. I…
Jag tror på att visa sig mänsklig. Ibland svag. Den skit som följer i spåret av självutlämnandet är inte svår att borsta bort jämfört med att försöka läka…
1 kommentar
Nu har jag äntligen tid över till att sätta mig ner och skriva om detta så viktiga. Jag känner igen mig så väl. Även om mängden mat jag stoppar i mig när jag tröstäter sällan når äta-hela-paket-glass-nivå så är de underliggande mekanismerna och funktionen densamma. Jag belönar mig själv med (”unnar mig”) mat både när jag är olycklig och lycklig. Sen mår jag dåligt och känner mig misslyckad och äcklig. På motsvarande sätt känner jag mig obeskrivligt lycklig när jag ”skött mig” och kanske t o m ätit mindre än jag borde. Som 9-åring valde jag att sluta på fritids bara för att kunna gå hem och äta hemula mängder müsli med äppelmos framför Fresh Prince i Bel Air.
Mat/godis är mitt knark. Något jag inte kan kontrollera såsom jag kan kontrollera t ex intaget av alkohol. Så har det alltid varit och så kommer det nog alltid att förbli.