15 sidor mediemän i senaste numret av Filter

En lång artikel som handlar om hur jakten på klick förändrat medierna och journalistiken?
– JA TACK!

En lång artikel där smartingar som Jack Werner får berätta om det djur som är nätlogiken av idag?
– JA TACK!

En lång artikel som både beskriver förändringen bland de svenska medierna, sätter det i kontext mot de amerikanska (både traditionella och nykomlingar) och deras gemensamma strävan att hitta läsarnas ögon i stenhård konkurrens?
– JA TACK!

Allt ovanstående hittar du i senaste numret av Filter. I artikeln Simma medströms får jag som läsare en 15 sidor lång och läsvärd artikel som både beskriver det ”nya medielandskapet”, men också för ovanlighetens skull vågar peka på några hållbara utvecklingsvägar inom journalistiken.

Filter är en tidning som jag dock slutat prenumerera på, bland annat på grund av det bristande genustänket. Tidningen har i princip sedan starten fått upprepad kritik för att både redaktion och tidningens innehåll haft brister när det gäller jämställdhet, något som ursäktats och förklarats ganska många gånger, ofta med en vad jag upplever som hyfsat genuin vilja att lyssna och förändras, men med blygsamt resultat. Artikeln Simma medströms belyser att det från redaktörshåll saknas en övergripande förståelse för varför och hur representation i media fungerar, både ur ett jämställds- och mångfaldsperspektiv.

Till artikeln har flera mediemän intervjuats, och ett antal andra män citeras (från artiklar eller bloggar) och omnämns flertalet gånger. Ingenstans på de 15 sidorna får en kvinna komma till tals, annat än som case (till exempel som Nyheter24-bloggare), medan männen som nämns i artikeln alltid har en expertroll.

Så här skrev några av de personer som såg att jag uppmärksammade avsaknaden av kvinnor i artikeln, på Instagram och på Facebook:

• ”Filter fortsätter alltså på den inslagna vägen.”
• ”Hur pinsamt kan det bli”
• ”Ansvaret är minst lika stort redaktörens. Och när kritiken mot den ständiga överrepresentationen av män i tidningen pågått i några år nu utan att någon förbättring skett börjar jag undra om inte det filtrerande som tidningsnamnet antyder också gäller kvinnor och andra ”minoriteter”.”
• ”Det framgick tydligt att det inte var en diss mot artikeln eller Filter i sig. Det är ju bara som vanligt. Bara trött på det. Jag vill hitta en tidning som inte gör min värld och min verklighet så osynlig. I min värld finns det sjukt kompetenta kvinnor som har hängt på och arbetat med Interwebz länge. Det är kanske på det som jag vill lägga mina pengar, tänker jag.”
• Jag gillar ju Magasinet Filter som koncept, med långa reportage, annorlunda ämnen och mycket tid för artiklarna, men har slutat prenumerera av precis den anledningen. Så tråkigt. Ibland önskar jag nästan (fast nä, aldrig egentligen) att jag aldrig tog på mig genusglasögonen… 
• ”Filters brist på a) kvinnliga skribenter b) reportage om kvinnor har gjort att jag aldrig prenumererat. Har alltid varit för mycket Café för intellektuella, manliga män. Vilket gjort att Filter inte känns relevant. Tycker f ö att bortförklaringar som ”borde ansträngt mig mer” inte håller. Det krävs inte en ansträngning för att hitta kompetenta kvinnor. Det svåra är snarare att välja bort och sålla bland dem.”

Christopher Friman som skrivit reportaget dök också upp i tråden på Instagram och skrev:

”I övrigt kan jag dock bara hålla med, väldigt onödigt att det endast är män som uttalar sig. Till mitt försvar, om jag ska ha ett sådant, var detta ursprungligen en kortare text som bara handlade om Bonniers satsningar. När en annan text föll blev jag tvungen att snabbt omvandla den till ett mittvagnsrep. Men jag borde ha ansträngt mig mer.”

Min före detta kollega Yasmine El Rafie som jobbar med digitala medier på Sveriges Radio skrev:

”Det jag inte fattar, @cfriman, är varför du bara hade män top of mind på just det här området. Just sociala medier-journalistik är ju ett ovanligt kvinnotätt område jämfört med många andra ”tekniska” eller nya specialiter där man kanske måste leta mer? Jag testade nu att googla ”sociala medier journalistik” oinloggad och fick upp länkar till SR:s socmedhandbok med 4 kvinnliga författare, till Ulrika Hedman på JMG, Medieormen som har en kvinnlig redaktör (@ceciliadjurberg). För att nämna några exempel som var en googling bort.
Hade du pratat med mig kunde du ha fått lite minoritetsperspektiv också, som var påfallande långt borta när #BästaBeatrice analyserades av vita mediemän (även om de såklart också hade relevanta synpunkter). Men denna missade typ alla: http://bit.ly/omkhemiri.”

Jag skrev inte det här inlägget för att peka ut en enskild skribent. Artikeln är som sagt välgjord och intressant. Jag läste den med behållning. Jag är dock besviken på Filter och hur tydligt det blir att ryggmärgsvalet när experter ska väljas allt som oftast är vita män, trots att det rör ett område med många experter och aktörer inom andra grupper. Det är dessutom inte första gången, utan verkar nästan vara systematiskt. Det är just strukturerna jag vill peka på, och Simma medströms blev ett för tydligt exempel för att bara låta det passera.

Vad tycker du?