Jag och Lena Andersson

Jag har ju förstått det tidigare, men att lyssna på Lena Andersson när hon är gäst i Värvet är som att lyssna på en i mångt och mycket bättre, mer genomtänkt och otroligt mycket mer intelligent person jämfört med mig själv, förklara hur jag fungerar. När hon beskriver sin relation till maten, sockret, ätstörningarna, träningen, kärlekslivet och skrivandet som katalysator för insikter, är det som att någon beskrev en manual över hur även jag fungerar.

Den här helgen har varit jättekonstig i övrigt. Jag skakar i grunden eftersom mina tankar om framtiden förändrats ganska rejält. Jag vet inte varför det hände just nu, vilket nästan är det som känns mest konstigt. Det här måste dock marineras lite innan det kan bli något i bloggform tror jag. Men en slutsats är att prestigeförlusten i att säga att någon annan hade rätt, aldrig får vara det som håller en tillbaka.

Tills dess, lyssna på Lena Andersson i Värvet.

1 kommentar

Ja den där Lena. Man blir rätt ödmjuk inför henne. Jag har skrivit om henne då och då i min blogg. Hon är verkligen en sann intellektuell, jag känner mig obegåvad i jämförelse med henne. Första gången jag uppmärksammade henne gjorde hon mig rasande, och nyfiken. Därför följer jag henne noga nu.
A