Jag hamnade här igen. Ville väl säga hej.
Det är som på film, fast på riktigt. Som i teorin, fast i praktiken. Alla trösklar finns kvar och allt det som är dåligt med mig är fortfarande dåligt. Men det som är nytt är att friktionen används till utveckling, inte distans. Att möta istället för att undvika. Att stanna istället för att fly.
Det är inte enkelt, men det är det enda rätta.