Nu är det sådär igen. Jag förväntas gå och cykla, innan jag förstått hur jag ska krypa. Och dubbelbestraffningen hänger ovanför mig. Att vilja vara bra, men inte kunna. Att vilja acceptera men istället anklaga.
Det brukar gå över. Tiden brukar hjälpa till. Annars står jag vid ett vägskäl.
