Något jag lärt mig mer om det senaste halvåret (som bara råkar sammanfalla med att ha blivit ihop med en snart färdig psykolog….) är mitt behov av 1. Återhämtning efter sociala aktiviteter 2. Egentid 3. Hur det här med stress och psyke hänger ihop med jobb, umgänge och andra aspekter av mitt liv.
Jag har också funderat väldigt mycket på alla hitte-på-diagnoser, ”personlighetstyper”, läggningar och annat som folk använder för att förklara sitt eller andras tillstånd på. Precis som att vem som helst kan starta en religion och bygga en församling så kan vem som helst utge sig för att förstå hur du och alla andra fungerar psykiskt, helt utan vetenskapliga belägg och ofta med metoder eller rön som sedan länge avfärdats av en samlad vetenskapskår. Ska det vara så?
Det är fint att lära sig saker om sig själv och livet tycker jag. Men det får gärna finnas vetenskap med i bilden när någon utger sig för att kategorisera mig som en ”typ” eller berätta hur jag ska agera för att lyckas.
Vad tycker du? Är du en Självkänsla nu!-person eller en som vänder dig till professionella för att få hjälp?