Sen jag skrev ”Gott Nytt År” (på ryska) och ironiskt ”Make russia great again” på Twitter under en lördagkväll för några veckor sedan har personer som säger sig vara för ett starkare svenskt försvar länkat till tweeten med andemeningen ”se här, nu vet vi vilka sympatier han har, nu kommer det minsann fram”.
Please…
Jag har varnat för rysk propaganda i flödena i flera år, i inlägg på min egen blogg samt tidigare hos tidningen Resumé. Jag har sett konsekvenserna och minnet av den sovjetiska invasionen på plats i Afghanistan. Jag har under lång tid försökt peka på problemen med att pro-ryska aktörer är med och finansierar bland annat den svenska extremhögern i syfte att destabilisera det svenska samhället.
Men det går snabbt att etikettera folk såklart. Det misstaget gör jag även själv. Dock blir jag extra frustrerad över den medvetna viljan att missförstå för att göra poänger som inte har med vare sig person eller sammanhang att göra. En tillspetsad tweet från en fest i Stockholm blev snabbt ett bevisföremål, trots att du med ett fåtal googlingar lätt kan konstatera det orimliga i analysen.
Jag förstår varför de röster som behöver höras mest också är de som tystnar i den öppna debatten på nätet. Anti-rasistiska röster tystnar eftersom de inte orkar med hat-dreven som uppstår när de säger ifrån mot helt påhittade beskrivningar av verkligheten. De som vill diskutera riktiga problem som kan uppstå, kring till exempel flyktingmottagande, väljer att vara tysta eftersom de så snabbt stämplas som rasister och extrema.
Väldigt få men snabbt mobiliserade mobbar tillåts sätta agendan i svenska nyhetsmedier och i nätets diskussioner trots att majoriteten av oss människor absolut inte står bakom deras perspektiv.
Twitter och samtidsdebatten är så märklig just nu. För techvärlden tänker jag att det finns stora utmaningar men också möjligheter. Demtech har jag skrivit om tidigare, och jag tror fortfarande att det skulle kunna bli en av vår tids stora innovationsområden. Tittar man på riktig och inte ”alternativ” fakta lever vi redan i en utopisk framtidsdröm ur ett historiskt perspektiv, men människors upplevelse av samtiden är en annan.
Samtidigt borde miljöfrågan överskugga allt och göra alla andra frågor till perifiera icke-diskussioner, även om det förstås finns kopplingar mellan miljön och andra konfliktlinjer, som kriget i Syrien till exempel.
