Jag gör som vanligt när det handlar om att skapa en vändpunkt. Jag tar stora kliv mot botten för att hitta ett avstamp uppåt. Det går inte att stanna i backen nerför, istället handlar det om att släppa på alla spärrar och bara åka med. Vetskapen att det kommer att finnas en botten är säker.
Det är slitsamt både psykiskt och fysiskt. Den här kroppen har varit med om det så många gånger nu att alla normala reglage och funktioner satts ur spel för länge sedan.
Men det finns en vändpunkt och den kommer att visa sig en dag. Idag är inte den dagen.
2 kommentarer
Glöm inte att det är februari nu också. Det gör ingenting bättre.
Det stämmer verkligen. Men utförsbacken har pågått länge. Dock hopp om vändning nu. Blogg100 blir min räddning.