“We can’t do it. We’re gonna be in the Hudson”.
Alla som antingen hört den riktiga ljudupptagningen eller sett filmen med Tom Hanks i huvudrollen har imponerats av flygkaptenen Sully. Hans flygplan drabbas av det värsta tänkbara direkt efter start då alla motorer slås ut och han tvingas nödlanda mitt i New York. Han lyckas ta ner planet på floden Hudson och alla passagerare överlever. Sully är en rutinerad kapten som tog blixtsnabba beslut samtidigt som han kommunicerade med både kontrolltornet, kollegan i cockpit samt passagerare ombord.
Notera även (i klippet med radiokommunikationen ovan) hur oerhört snabb och exakt trafikledaren i kontrolltornet agerar då han snabbt kommunicerar med både Sully och andra flygplatser samt ger Sully flertalet olika alternativ för nödladdning etc.
I veckan skrev jag en avvikelserapport för det rederi jag jobbar extra för, efter att ett akut sjukdomsfall inträffat ombord. Det var ganska dramatiskt men slutade förhållandevis väl och många saker hann inträffa under de cirka 15 minuter det tog att ta sig till kaj och möta upp en sjuksköterska (som av en slump fanns på platsen), polis och senare ambulans. Men det som blev tydligt, och som du såklart själv insett sedan länge, är hur kommunikationen blev helt avgörande i ett läge där det oväntade händer.
After action review, Incidentrapport, Avvikelserapport. Det är tre olika namn för samma sak – en dokumentation av en avvikande eller extraordinär händelse som görs i efterhand för att dels dokumentera och minnas vad som hänt men också för att kunna lära sig av det inträffade och förhindra att eventuella brister eller felaktigheter händer igen.
Du som läst mitt nyhetsbrev från starten vet att jag skrivit om hur både militären och sjöfarten i grunden är krisorganisationer. Nästan allt man utbildas för och övar på är vad man ska göra när en kris uppstår. När det gäller sjöfarten handlar det till exempel om brand, man över bord, sjukdomsfall, kollision med annat fartyg, navigation i extremt väder. Ja, många saker kan inträffa på sjön även om de flesta saker nästan aldrig händer.
Och precis som i de flesta verksamheter så utvärderas insatserna efteråt. Men inte bara handlingarna som utfördes ska granskas och analyseras – även kommunikationen under en incident blir viktig att utvärdera.
Glöm inte bort den interna kommunikationen när du utvärderar dina krisinsatser
Ställ frågor av typen:
- Var vi snabba eller långsamma? “Chain of command” – vem styrde och vem blev passiv? (enligt mig är det väldigt svårt att veta i förväg hur man reagerar på akuta nödsituationer eller katastrofer. Vissa blir extremt snabba och fokuserade medan andra blir passiva och långsamma. Det värsta är att man inte riktigt kan veta i förväg).
- Hur gick dialogen internt och i vilka kanaler? Hur KÄNDES det känslomässigt – hur påverkades kommunikationen av stressnivån?
- Vilka nivåer i organisationen blev inblandande – för många eller för få? För tidigt eller för sent?
- Följde ni den plan ni sedan tidigare bestämt och övat på för den här uppgiften eller händelsen? Fanns det ens en plan? Ska vi göra en?
- Kunde något gjorts annorlunda när det gäller hur vi som arbetsgrupp eller arbetsplats kommunicerade med varandra?
- Vad gjorde vi bra?
- Vilka åtgärder kan vi göra för att antingen undvika liknande misstag eller förbättra utfallet när samma sak händer igen?
När det gäller mitt eget exempel med sjukdomsfallet ombord kunde jag konstatera i avvikelserapporten att det mesta gick väldigt bra kommunikationsmässigt, men om något liknande händer igen kommer jag som befälhavare vilja bli ännu snabbare på att kommunicera med passagerarna ombord (interna målgrupper) även om dialogen med räddningstjänst och andra fartyg (externa målgrupper) självklart var nog så viktig för att snabbt få hjälp.
Jag vill också rikta ett tack till kollegan Grace och guiden Elisabeth som gjorde en otroligt bra insats under händelsen. Vi fick även bra stöd från arbetsgivaren.
