Jag sprang på löpband, stod på spegel, drog amerikanska visa-kortet och blev av med massa pengar här. Sen hade jag nya joggingskor med mig hem. Har varit lite sparlåga på träningen senaste veckan, men idag gav jag mig ut på den vanliga 8km-rundan kring Årstaviken. Premiär för skorna alltså. Kom ungefär till Nyfiken Gul innan det gjorde så ont i ena knät att jag var tvungen att börja gå. Gick resten av biten hem via Tanto.
Å, jag hatar när jag peppar upp mig och sen ändå inte kan fullfölja. Hela våren i USA hade jag ont i kroppen konstant. Har aldrig tränat så frekvent någonsin. Hemma i Sverige blev det oftast 1-2 boxningspass, volleyboll-träning samt nån löprunda per vecka. Dvs 3-4 träningstillfällen i veckan. I USA ökade jag dosen till 5-6 pass i veckan, varav två var personlig träning (styrketräning). Det höll hyfsat så länge jag höll mig från betongen på gatorna och tryckte inne i gymmet istället. Det gjorde ont men var hanterbart.
Jag behöver variationen. Det går inte att klara sig på bara löpträning liksom. Men det är en bra bas, och ett extremt praktiskt sätt att träna på. När som helst, var som helst. Ja ja, ville bara skriva av mig lite frustration. Samtidigt inser jag att man nog inte ska hålla på som jag gör när man är 30+, två meter lång och väger stadiga 115 kg. Jag är inte gjord för att springa eller hålla på med uthållighetssporter enligt PT:n Jordan. Jag minns tydligt hans förvånade uttryck när jag sprang rusher i källaren på gymmet i San Francisco och han utbrast "Jag tror vi hittat din starka sida Bison, explosivitet!"
En annan som tränar är Ulrika.
2 kommentarer
Du har inte funderat på att testa indooe walking-maskinerna? Eller crosstrainers tror jag de också kallas? Väldigt snälla med knänen, råkade sträcka knät för ngn månad sedan och körde enbart indoor walking tills det läkt igen.
Mmm. Jag har kört många timmar på crosstrainers i mitt liv. Men grejen är ju att det är svårt att ersätta löpningen. Allt annat är ju bra på sitt sätt, men ändå inte samma. Fattar du? 🙂