Så var det sagt.
"Det kändes som vi setts förut. Du tittade ungefär en tredjel av en sekund för mycket. Jag slog ner blicken. Bara de starka tittar tillbaka. Istället såg jag…
Du måste säga att du också känner så. Att du också tycker att den här hösten fullkomligt överrumplat oss med dess novembermörker, dess hålögda jobbstress och dess kollektiva…
Jag är inte där nu. Men mina föräldrar är där och hälsar på min syrras familj. Den här bilden på mig och Annika är från förra hösten, och…
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉