Transparens till vilket pris – informationsförorening?

Det var länge sen något av mina inlägg kommenterats så aktivt som när jag skrev Redaktionsjaiku – första steget till transparens. Jag tänkte tipsa dig om att kolla in diskussionen bland kommentarerna som på alla möjliga vis kompletterar och utvecklar grundinlägget.

Här är några lösa citat ur diskussionen. Vem sa vad? Läs ursprungsinlägget.

"Antingen gillar man att digitalsnacka, eller också ser man inte meningen med det."
"Gillar inte tanken på att folk sitter och är menlösa på my space och
menlösa med menlösa upplysningar om sina vänner geografiska
positionering och whatever nonsens."
"Det är inte meningslöst att nätverka och lära känna nya människor eller
utbyta tankar via dessa nätverk. Det är snarare där både twitter och
jaiku har sin styrka."
"Att jaga efter ett "berikande", som du uttrycker det, är en nobel
ambition i livet som helhet, men den totalitära åsikt som skönjs bakom
dina ord snuddar på kulturelitism."
"Jag är inte underskattande, eller föraktfull. Tvärtom resonerar jag
inte kring användare som idioter. Snarare som en kognitiv varelse där
Twitter och Jaikus inverkan på den mänskliga kognitionen skapar ett
beroende."
"Men vem ska stå för allt innehåll? Hur ska vi hinna, orka, vilja? Och
varför? Jag tror att webbtystnad kommer att bli hårdvaluta i framtiden.
Personligen går jag åt totalt motsatt håll och publicerar mig själv i
fler kanaler än någonsin – kanske ett utdöende fenomen."
"Hur vi använder verktyg är upp till var och en. Det går inte att
anklaga hammaren när man slår sig på tummen. Det är alltid en klant som
håller i hammaren."

Ping. Andra bloggar om: , , , , , ,