Igår sändes det sista avsnittet i SVT Nöjesnytts veckolånga serie om framtidens musikkonsumtion. Under rubriken ”Vem ska betala?” har frågan om upphovsrätt, nya format och musiktjänster avhandlats. Jag medverkade i det avsnittet tillsammans med bland annat Anders Mildner från Sydsvenskan, Martin Thörnqvist från The Swedish Model och Per Sundin, vd på Universal. I programmet visas tjänsterna Last.fm och Spotify upp som exempel på nya typer av musiktjänster.
Precis som Martin Thörnqvist sa i ett tidigare avsnitt i serien så tror jag att framtidens affärsmodell för musikförsäljning består av ett gäng olika modeller. Vissa kommer att vilja köpa en lyxigare produkt i fysisk form (t-shirts!). Men jag tror att grundtjänsten ”musik” kommer att kunna vara helt gratis med freemium-upplägget (dvs att en liten procent premiumanvändare finansierar alla användares konsumtion).
Och rubriken på det här blogginlägget är min något tvetydiga slutsats. ”Någon måste betala – men det kanske inte alltid är musikkonsumenten”. Det håller inte Per Sundin på Universal med om. Inte oväntat säger han lite irriterat: ”Du som konsument ska betala. Inget i vårt samhälle är gratis.”
Se Nöjesnytt fredag här. Avsnittet om musikkonsumtion börjar cirka 05.55 in i klippet.
4 kommentarer
Skivbolagen borde sälja ut namnen på låttitlarna (så att en låt med Madonna heter typ ”Toyota” men musik, text och refräng är som artisten vill ha det).
Då kan skivbolagen börja ge bort skivor.
Hmmm anar jag ett ”halmstadstrick” i början av inslaget? 😉
En sak till…
Per Sundin på Universal är så där härligt insnöad – precis det tänket är det som gör att skivbolagen går under. Varför bryr dom sig om VEM som betalar? Så länge dom får betalt på något sätt borde dom väl vara nöjda?
Det är värt att notera att Universal och många andra skivbolag, fiskar upp demos och fångar upp artister som blir populära genom att marknadsföra sig genom fildelning. Och detta har de gjort i åratal. ”Inget i vårt samhälle är gratis” säger representanten och ignorerar fullt fungerande koncept som tidningen Metro och mycket annat, men Universal själva betalar inte alltid för sig när de tecknar upp artister på uppgång…
Freemium-modellen har för övrigt använts av svenska artister i mer än tio år. Men vem kommer ihåg det svenska band som var föret med att uppnå en miljon nerladdade gratislåtar 1997? Det bandet kontaktades då av flera av de största bolagen, vilka fick nobben. Jag har själv arbetat på samma sätt sedan 1999, men det fanns många före mig som slog igenom stort utomlands genom nätet. I Sverige dröjde det egentligen till Basshunter, vilket säger en del om hur skivbolagen fungerar.
Nej, låt slutkonsumenterna bestämma hur marknaden ska se ut. De har visat tydligt i många år hur de vill att den ska fungera, och de som anpassar sig efter hur efterfrågan ser ut kommer att leva vidare. Per Sundin kan söka jobb som Metro-försäljare istället.