Taggad konsumentmakt genom #NotBuyingIt

De senaste åren har vi blivit vana vid att betrakta konsumentuppror i realtid på nätet. Är det inte Lindex som gör utmanande kläder år småbarn så är proteststormar för- eller emot t-shirtmotiv med våldtäktsdömda artister, Friskis & Svettis-kampanjer som stjäls direkt från en bloggare eller andra ”snackisar” som är enkla att dela och engagera sig i.

Ibland är kritiken helt klart befogad och den skarpa kritiken mot företagen rättfärdigad. Men ibland blir tonläget lite väl hysteriskt, speciellt när alla reaktioner baserar sig på ett enda vittnesmål från en enda person (ofta i form av ett blogginlägg som beskriver hur kränkt eller utsatt en person blivit efter ett besök på företaget X eller i kontakt med företaget Y). Källgranskning på nätet är en komplex historia där det mest sensationella och det du ”gillar att gilla” alltid kommer vinna i spridning efter den kanske mindre branskande sanningen (som kan vara mer komplex än att den går att förklara i en statusuppdatering på Facebook).

Ändå gillar jag initiativ som #NotBuyingIt, Twitter-kampanjen och appen som skapats som en reaktion mot kränkande eller sexistiska reklam- och mediabudskap. Den dubbla betydelsen i att som konsument säga ”jag köper det inte” och både mena budskapet och den faktiska produkten är genialt. Bakom appen står MissRepresentation.org tillsammas med Emer.ge. Aftonbladet skriver om kampanjen och jag är med på ett hörn. Ett citat från mig ur artikeln:

”Hur mycket makt har egentligen konsumenter i sociala medier?
– Ganska mycket makt, ibland kanske överdrivet mycket. Och företagen är lite nya på det här och lyhörda för kritik. En arg konsument kan räcka för att massa folk ska bli upprörda och dela inlägg. Men det saknas ibland kritisk granskning – saker kanske inte ens har hänt.”