Kan det vara så att Tomas Alfredson har lyckats regissera en svensk skräckis som för första gången inte känns som en halvtaskig b-film med sunkiga effekter och platta karaktärer? Återstår att se.
"So you thaught that getting sober, would mean your life was over. I don't think it's that bad. I don't think it's that sad" Har alltid gillat Feathers…
Jag vill bara gråta när Michael Segerströms Bernhard dyker upp i sin första scen. Han har fortfarande inte haft sin öppningsreplik och ändå drabbas jag hårt av hans…
Förlåt mig alla vänner och familj för att jag bara försvunnit från horisonten. Men Radiohuset äger min stjärt like there’s no tomorrow. Återkommer när jag bryter ytan.
1 kommentar
Oj, har de gjort film av den boken. Det kan bli intressant. Gillade boken skarpt. Gillar alla hans böcker.