Nu blev det sådär igen. Några dagar med mest tankearbete och en spirande nedstämdhet. Så idag hjälpte jag Johan och Malin med flytten här på kajen. Från en liten tvåa med dagisskrik till en stor tvåa med vidgade vyer.
X antal flyttkartonger och möbler senare sprider sig en värme i kroppen, du vet den där värmen som bara kan komma av fysiskt, gärna lågintensivt, och tungt arbete. Att jag aldrig lär mig. Jag borde ha någon slags inbyggd panic button som likt Musse Piggs minst sagt flexibla husvagn förflyttar mig från soffan till gymmet. Snälla, uppfinn en sådan.
