”Det är sorgligt att vi inte kommit längre när det gäller jämställdhetsfrågorna. Det handlar trots allt om en grundläggande rättvisefråga, där halva befolkningen fortfarande år 2012 nekas en plats på scen, i ledningsgrupper och i styrelserum. Och så fort jag tar upp frågan möts jag av motargument som ”Det här var det dummaste jag någonsin läst i Sydsvenskan” eller ”Gör jämställdheten en tjänst och avgå själv”, istället för att diskutera de grundläggande problemen.”
Läs fortsättningen av Thomas Frostberg i Sydsvenskan. Ja, det är ju så att många som reagerar starkt och säger sig vara mot kvotering samtidigt inte har några som helst problem att kvotera in män om och om igen i olika sammanhang. Det är det som kallas strukturer och de som har svårast att förstå och se dem är de personer som själva skapar dem. Jag tror inte heller på kvotering i bemärkelsen att återproducera rådande normer, även om jag såklart gör det hela tiden, ofta omedvetet.
Själv fick jag en tankeställare under debatten kring Internetdagarna och känner att jag ännu mer vill reagera och kommentera när liknande situationer uppstår i framtiden. Om jag offrar mig själv på PK-altaret må det vara hänt, jag är ändå inte en del av grabbgemenskapen, så vad jag har jag att förora?
[…] det är Sorgligt när män fortsätter kvoteras in på scen. Jag håller med i allt han skriver. Fredrik Wass kommenterar och tidigare har även Brit Stakston skrivit om Internetdagarna och mångfalden. Ämnet berör och […]
[…] imagine my suprise as i’ve been dwelling deep in the saltmine to finish a project at work, I go onto Twitter and […]
Igår kväll funderade jag på alla inlägg om sexuella övergrepp och trakasserier mot kvinnor den senaste tiden. Jag skrev en statusuppdatering kring det som jag valde att publicera i…
En lång artikel som handlar om hur jakten på klick förändrat medierna och journalistiken? – JA TACK! En lång artikel där smartingar som Jack Werner får berätta om…
Efter halva intervjutiden vände det. Vad som från början skulle vara ett lugnt samtal mellan två bekanta, ”som framför en lägereld”, förbyttes till en högljudd diskussion där en rytande…
”Rannsaka om det verkligen spelar så stor roll. Fundera över din roll i samhället och vem du egentligen vill vara och framstå som – och i vilket samhälle du vill leva och uppfostra dina barn i.”
2 kommentarer
[…] det är Sorgligt när män fortsätter kvoteras in på scen. Jag håller med i allt han skriver. Fredrik Wass kommenterar och tidigare har även Brit Stakston skrivit om Internetdagarna och mångfalden. Ämnet berör och […]
[…] imagine my suprise as i’ve been dwelling deep in the saltmine to finish a project at work, I go onto Twitter and […]