“Det finns så mycket här en recensent som sitter uppe i en loge aldrig kommer känna. Så mycket att ta på som de inte kommer kunna förstå, än mindre förmedla.”
Så skriver Irena Požar i en krönika hos Aftonbladet angående Taylor Swift och hur (framförallt manliga) recensenter inte verkar fatta grejen med en av världens största artister just nu. Men vad är det då som ÄR grejen med Taylor Swift? Jag bad Irena att, exklusivt för nyhetsbrevet, ge sin bild av Taylor Swift som kommunikatör.
Vad har ”Swifties” (Taylor Swift-fans) gemensamt?
– Jag vet egentligen inte om det finns ett svar på det, eller om det är så att alla har något gemensamt. Men direkt tänker jag att det handlar om att Taylor Swift har fått en att få syn på något hos sig själv. Det kan vara både läkande och konstruktivt. Och bara fint.
Vad gör Taylor Swift bättre när det gäller kommunikation jämfört med många andra artister?
– Hon ändrar aldrig kommunikationen i sig, hon ändrar hela sig själv. Det gör att det alltid känns genuint, trots att det på pappret kan se osammanhängande eller till och med kaotiskt ut. Det är en otrolig förmåga som få andra besitter.
Kan man som kommunikatör lära sig något av hur hon kommunicerar?
– Jag tänker att många är fast i influencer-tänket. Sätta någon/något på en piedestal och få oss att titta uppåt och längta, göra vad som helst för att förknippas med det. Taylor gör precis tvärtom. Alla är välkomna, ju fler desto bättre, det finns inget egenvärde i exklusivitet. Att känna ”jag är hon” istället för ”jag vill vara hon” är så kraftfullt. Och trots att det är så här så förstår varenda swiftie att hon är one of a kind och att INGEN är som hon. Magisk kommunikation, eller hur?
___
Den här texten publicerades ursprungligen i mitt nyhetsbrev Fredrik Wass tänker på kommunikation. Börja prenumerera här.
