Medkänsla och civilkurage.
”Pojken pratade inte svenska. När vi låg där nere frågade jag honom på engelska varför han gjorde det. Han svarade att han var hungrig. […] Jag har en 18-årig son hemma och han var lik honom i kroppen. En 17-åring borde spela fotboll med kompisarna eller sitta framför datorn och spela. Innan man som 17-åring går in och gör ett knivväpnat rån är man riktigt illa ute. Jag vet inte om han var hungrig på mat, eller på sysselsättning. Man undrar om han får hjälp. Jag hoppas verkligen det går bra för honom. Det är så tragiskt, säger Cennet.”